Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Samuel Marsden och Nya Zeeland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 208 - -
sterna allaredan 1815, Leipzigmissionen 1838), men nästan öfverallt
blef man gäckad i sina förhoppningar. Missionären Trelkeld (sid. 196),
som lämnat Raiatea, egnade sig i 17 år med stor skicklighet och
ihärdighet åt papuamissionen, men såg sig slutligen öfvergifven af
alla infödingarne. De samvetslöse nybyggarnes förolämpningar
ingåfvo dem djupt misstroende, och inbördeskrig mellan de olika
stammarna upprefvo dem. Det var på ett annat fält Marsdens
missionskärlek skulle få lof att bära sina stora, härliga frukter.
Nya Zeelands tvänne stora öar, till storleken ungefär som
Storbritannien, ligga ett par hundra mil sydost om den Australiska
kontinenten. Dessa öar äro ett härligt och fruktbart bergland med
utmärkta hamnar och ett för européerna hälsosamt klimat, så att de,
enligt den store geografen Ritters ord, tyckas framför något annat
land vara bestämda till att blifva moder åt kulturfolk. Upptäckt af
holländaren Tasman 1642, blef nya Zeeland närmare kändt först
genom Cook 1769. Infödingarne, maorierna (vid den tiden
förmodligen 1—200,000 till antalet), visade sig vara ett ovanligt kraftfullt
och begåfvadt folk. Deras ansikten voro på det hemskaste sätt
tatuerade. Den i Söderhafvet gängse vidskepelsen (med tabu m. m.) höll
i alla afseenden deras samhällslif fjättradt. Utrustade med många
utmärkta karaktärsegenskaper — tappre och ärelystne, kärleksfulle och
ädelmodige — vanpryddes maorierna dock af de hedniska lasterna;
tjufaktigheten var stor, och hämdlystnadens onde ande härskade
öfverallt, framkallade ofta det fruktansvärdaste raseri och vållade
ständig blodsutgjutelse.
Sedan Cooks besök hade hvalfångstskepp tid efter annan
upprätthållit en ganska liflig förbindelse med öarna, men våldsbragder
från sjömännens sida framkallade ofta blodig hämnd öfver nästa skepp,
som landade där, och de nedhuggne hvite blefvo då under triumf
uppätne.
Marsden fick i Sidney snart se maorier, först enstaka personer,
sedermera i större grupper, och började fatta kärlek till detta
ovanliga folk. Han vredgades öfver det skandalösa sätt, på hvilket de
blefvo bedragne och lämnade i sticket af européerna, utsatte som de
voro för all nöd, och han skaffade dem skeppslägenhet till sitt
hemland. Ofta mottog han höfdingar och andre, ibland ända till 30
personer, i sitt hem. Stundom kunde detta vålla bryderi, såsom en
gång, under Marsdens bortvaro på en resa, då en höfding på grund
af en ung maoris död ville offra en slaf, hvilket fru Marsden
förhindrade endast genom att undangömma offret, till dess Marsden åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
