Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Tonga- och Fidji-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 221 - -
leyanerna icke kunna samarbeta med dem på Tahiti, men det blef
då ej heller någon framgång. Först då de ett par år därefter genom
öfverenskommelse med Londonmissionen inträdde i och öfvertogo
de tahitiske lärarnes missionsgärning, funno de dörrarna öppna.
Äfven Habais konung, Taufahu, fick sinne för evangeliet. Han
var en framåtsträfvande ung man, segerrik i krig, stark och klok,
ädelmodig och älskad af sina undersåtar. Under hans besök på Tonga
gjorde Guds ord intryck på honom, så att han svor att bortkasta
sina afgudar och icke mer lyssna till sina afgudaprästers lögner. Han
byggde ett församlingshus, och i brist på någon annan fick han en
engelsk matros till att hålla gudstjänst där. Så kom han själf till
Tonga för att bedja om en missionär; visserligen måste han först
åtnöja sig med en infödd lärare, den förste omvände Tongabon, Peter
Vi, men redan följande år (1830) for Thomas öfver till honom.*)
Emellertid hade stora händelser skett. På en af
missionsstationerna på Tonga tycktes hela folket berördt af väckelsen, mer än 100
voro allaredan döpte och bland desse själfve den gamle konungen.
På Habaigruppen talade konungen nu öppet evangeliets sak, trots
hedningarnes och afgudaprästernas motstånd, och där hade uppstått en
stark rörelse, så att Thomas vid sin ankomst fann, att 15 af
ögruppens 18 öar redan hade afskaffat afgudadyrkan. Konung Taufahu
lät sig döpas och antog namnet Georg.
Äfven konungen på Vavau hade bedt om en missionär. Då man
emellertid tillsvidare måste afslå hans bön, vredgades han och blef
för någon tid en afgjord motståndare. Men konung Georg gjorde
1831 ett besök med 24 fartyg och lyckades få honom på andra
tankar. Konungen lät då uppställa sina sju förnämsta afgudabilder i rad
framför sig och talade till dem dessa ord: »Jag har hämtat er för att
pröfva er, och jag säger er det på förhand, på det I skolen vara utan
ursäkt.» Därpå sade han till den förste: »Om du är en gud, så spring
din väg, eljest skall jag bränna upp dig i den eld, som jag tillredt!»
På liknande sätt tilltalade han de öfriga, men ingen rörde sig.
Aderton hednatempel uppbrändes jämte deras gudar, och folket vände sig
till »lotu» (den nya läran), så att det under de hawaiske gästernas
besök lät allt arbete hvila för att begagna den dyrbara tiden till att
»lära, huru de skulle tjäna Jehova».
*) Missionärerna tordes nämligen icke på egen hand så där utvidga arbetet,
hvarför de skrefvo till missiohsstyrelsen i London. Länge väntade de förgäfves på svar.
Slutligen flöt en liten låda i land, och däri befann sig — det begärda tillståndsbeviset.
Skeppet, som medfört detta budskap, hade förolyckats till siste man, men hafvets vågor förde
ändock detta viktiga bref till sin bestämmelseort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
