Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Tonga- och Fidji-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 222 - -
År 1834, sedan konungen dött i tron, och Georg valts till
hans efterträdare, voro dessa öar nästan helt och hållet kristnade, och
missionärerna bådo innerligt om, att äfven andligt lif måtte komma.
Då uppstod en stark väckelse på Vavau. Genom en infödd
medhjälpares predikan om Jesu tårar, blef hela församlingen uppskakad,
och många ropade högt i sin ångest och bekände sina synder. De
ville icke återvända hem, förrän de funnit frid, och tillbragte största
delen af natten tillsammans i bön. Och rörelsen spred sig vidare
från ort till ort, från ö till ö, till dess hela folket tycktes gripet, och
2—3,000 räknades för omvände. Själfve konung Georg och hans
drottning, som vid denna tid besökte Vavau, bekände, att de först nu
voro riktigt omvände och hade från förståndets kunskap kommit till
hjärtats saliga erfarenhet. Konungen blef själf metodistisk klassledare
och därpå predikant samt förkunnade ett helt långt lif igenom
Herrens ord med ödmjukhet, klarhet och enfald. Efter Englands
föredöme skänkte han 1835 alla slafvar friheten.
En sorglig tid följde emellertid därefter. De hedniske
höfdingarne på Tonga ville störta den kristne konungen från tronen.
Konung Georg skyndade sin gamle frände till hjälp och återupprättade
freden. Men kriget bröt ut på nytt, så att missionärerna till och med
nödgades hålla sin station befäst under någon tid.
Under skydd af ett franskt örlogsskepp anlände romersk-katolske
präster. Ett par höfdingar antogo katolicismen, men ingingo med
sina lärare den öfverenskommelsen, att de icke finge begära, att de
skulle afskaffa månggifte eller dans och andra hedniska seder och
bruk. Då konungen på Tonga 1845 afled, gjorde katolikerna och
hedningarne allt för att hindra konung Georg från att efterträda
honom, och först efter ett nytt krig blef denne verkligen erkänd som
härskare öfver alla Tonga-öarna.
Såsom en prydnad för evangeliet har konung Georg därefter
styrt sitt lilla örike intill sin död i Herren den 19 jan. 1893. Nya,
goda lagar och sedermera en hel författning har han skänkt sitt lilla
folk. Kyrka och stat äro oberoende af hvarandra, men evangeliet
har vunnit inträde öfverallt och burit välsignad frukt i folkets lif.
Franska hotelser hafva visserligen aftvungit konungen fullständig frihet,
ja, flera gånger alldeles orättvisa eftergifter åt katolikerna, men, trots
allt stöd af den råa styrkan, hafva de icke kunnat vinna framgång.
År 1858 uppgåfvos deras anhängare till 2,000, och ännu i denna
dag är antalet ungefär detsamma (af omkr. 19,000 infödingar). Inom
de evangeliska församlingarna klagas allt emellanåt öfver slapphet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
