Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Tonga- och Fidji-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 225 - -
af ordet och omvände sig, men Fidjiborna själf ve tycktes intressera
sig blott för de många yttre härligheter, som de hvite medförde. Då
efter någon tids förlopp en liten skara verkligen började vända sig
till Herren, bröt äfven fiendskapen fram hos de andre, som ytterligare
voro missbelåtne med att missionärerna icke fortfarande hade rikligt
med gåfvor att skänka bort och varor att sälja. Hedningarne
öfver-föllo ett par kristna byar, plundrade husen och härjade fälten. Dock
lyckades det den tonganske höfdingen på ön att få saken utjämnad,
och evangeliet spred sig vidare.
Konungen på Lakemba började vackla. Han fruktade för de
mäktige öfverkonungarne på några andra öar och tillrådde
missionärerna att draga sig till Mbau (öarnas viktigaste stad, belägen på en
liten ö, hvilken sammanhänger med Fidjilevu genom ett korallref, som
under ebb är torrt), enär »sådana stora förändringar måste taga sin
början i hufvudstäderna». Cross följde hans råd och anlände till
Mbau just i samma ögonblick, som ett par fiender blefvo stekte för
att fira dämpandet af ett sjuårigt uppror. Seru, konungasonen, som
återupprättat sin faders välde och nu kallade sig Thakombau (Mbaus
förstörare), besvarade Cross’ bön om tillåtelse att bosätta sig
därstädes med följande ord: »Det är mig mycket kärt, att I viljen bo hos
mig; men jag vill ej fördölja, att jag är upptagen af krig och icke
kan åhöra eder undervisning, ja, icke ens sörja för eder säkerhet».
Cross ansåg det därför vara bäst att bege sig därifrån och slog sig ned
på ön Reva (söder om Mbau), hvars konung var en af Mbaus
fiender — ett steg, som Thakombau upptog mycket illa, så att han i
långliga tider afvisade alla missionärer.
Snart därpå begärde också konungen på Somosomo en
missionär. Lakemba var skattskyldig under honom, och vid ett besök
hos denne beundrade han högligen alla de europeiska härligheter, som
nu funnos där. Det var hans son, som efter ett par timmars samtal
med Cargill hade utropat: »Mycket sant! Allt, hvad som kommer
från den hvite mannens land, är sant: gevär och krut äro sanning,
er religion torde också vara det.» År 1839 slogo den unge John
Hunt (dittills Cross’ medhjälpare) jämte en annan sig ned på
Somosomo. Men så snart de började vittna mot synden, funno de
inbyggarnes hjärtan hårda som sten, och de fingo lida outsägligt under
intrycket af den vildaste hedendom med dess fasansfulla uppträden,
som de nödgades att åse.
»Se där kommer flottan hem från ett röfvaretåg,» så skildra
de en ofta förekommande händelse. »Vilda af glädje, invänta kvin-
H. Ussing, Illustr. Missionshistoria. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
