Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - B. De första segrarna - Tonga- och Fidji-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 226 - -
norna de hemvändande krigarne. Deras sånger kunna icke återgifvas
på vårt språk. Nu landa kanoterna, rundtomkring prydda med
fiendernas lik som med blomsterguirlander, medan segerherrarne dansa
på däcket under infernaliskt tjutande. Med rasande ifver bringar man
liken till templet för att bereda guden fröjd, och sedan upptändes
eld i ugnarna. Den vämjeliga måltiden varar långt ut på natten och
illustreras genom de mest fasansfulla utbrott af alla slags onda lustar,
alla skrankor falla, och allehanda lidelser få fria tyglar.»
Efter åtta års fruktlöst arbete måste man tillsvidare helt och
hållet öfvergifva Somosomo. Men under tiden hade evangeliet på det
mest underbara sätt vunnit insteg på en annan ort.
På O no, den allra sydligaste ön i gruppen, hade 1835 en
elakartad sjukdom hemsökt befolkningen. En höfding, som kom till
La-kemba för att betala skatt, fick där. höra talas om den nya religionen
och återvände hem med den kunskap, han vunnit: att det fanns en
enda sann Gud, Jehova; honom skulle man tillbedja, och hans dag
skulle hållas helig. Folket omfattade med ifver det nya. Man gjorde
alla förberedelser för hvilodagens firande. Maten tillagades om
lördagen, man smorde sig med salvor och smyckade sig till söndagen.
Folket församlas, men den nyssnämnde höfdingen vågar icke bedja. Då
har man ingen annan utväg än att vända sig till afgudaprästen. Denne
låter sig äfven beveka och håller följande bön: »Herre, Jehova, här
är det folk, som tillbedjer dig. Jag vänder dig nu ryggen, ty jag
tjänar en annan gud. Men välsigna du ditt folk, bevara det för
olyckor och gör välgärningar mot detsamma!»
Sålunda började de i mörker vandrande hedningarne att söka
Gud. Följande år blef en omvänd Tongabo af stormen väderdrifven
till Ono. Han öfvertog vården om gudstjänsten och undervisningen
samt byggde en liten kyrka. Och många slöto sig till de kristne. Då
missionären Calvert 1839 besökte ön, kunde han döpa 233
personer och viga 66 par. Bland dessa befann sig ock en högättad flicka,
som alltifrån barndomen blifvit trolofvad med konungen på Lakemba
för att blifva en af hans 30 hustrur. Då denne erfor, hvad som
inträffat, seglade han en söndag med sin flotta till Ono för att utkräfva
sin brud, men en storm tillintetgjorde hans förehafvande. På Ono
uppreste sig emellertid hedningarne emot »lotu-människorna»,
öfver-föllo dem med stenkastning under gudstjänsten, och ett inbördeskrig
uppstod. De kristne vunno en stor seger, och deras mildhet mot de
öfvervunne medförde här liksom annanstädes en massöfvergång, så
att de siste trenne hedningarne på ön blefvo omvände år 1842.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
