Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Missionsarbetet i Indien - Västafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 262 - -
År 1851 hölls den första folkräkningen i engelska Indien.
Därvid upplystes, att i Främre Indien (oberäknadt Ceylon) funnos 260
spridda evangeliska församlingar med inalles 91,000 kristne, hvaraf
dock blott 15,000 nattvardsgäster. Barnens antal i de högre och
lägre missionsskolorna uppgick till 64,000. Ännu är det
förberedelsens långsamt framåtskridande tid.
Västafri ka.
Jämte Söderhafsöarna och Indien var Afrika tidigast föremål
för den vaknande missionskärleken, säkerligen på grund af
negerfrågans stora betydelse på den tiden. Då kyrkomissionssällskapet 1804
utsände sina förste missionärer till Västafrika, sades det uttryckligen,
att man i känslan af den stora skuld, som Europa och allra mest
England häftade till dessa trakter, önskade gengälda dem det bästa, man
kunde, för allt det onda, som de fått lida.
Men hela den väldiga afrikanska kontinenten var på den tiden
alldeles okänd för européerna. Kustlinjerna hade uppdragits af
sjöfarande, men innanför dessa var kartan blank. En »afrikansk
förening», som bildades i England 1788, förklarade i sin
inbjudnings-skrifvelse, att Afrika vore i geografiskt afseende olikt alla de andra
världsdelarna, »därför att det saknade i landet djupt inträngande vikar,
icke egde några stora insjöar såsom Amerika, ej heller, i likhet med
andra kontinenter, hade floder, som från det inre strömmade ut till
kusterna». År 1796 upptäckte den förste store Afrikaresanden Mungo
Park en del af Nigerfloden, men dess lopp ut till hafvet blef kändt
först genom Landers resa 1830.
På Guineakusten, hvars rikedomar antydes genom de olika
kuststräckornas namn (Pepparkusten, Elfenbenskusten, Guldkusten,
Slafkusten), hafva olika riken redan tidigt anlagt kolonier, men ingen
tänkte på mission för negrerna. Endast i den danska besittningen
Kristiansborg hade herrnhutarne gjort ett par försök 1736 och 1768,
hvilka dock åter måste uppgifvas. Ett litet försök af baptisterna 1795
och af metodisterna året därpå misslyckades.
År 1796 sände de nybildade skottska sällskapen i förening med
Londonmissionen någre missionärer till Guineakusten, men inbördes
oenighet splittrade dem, klimatet och slafhandlarnes vrede spärrade
vägen för dem, skotten Greio blef mördad af några susunegrer, som
sofvit i hans bostad (1800), och den siste missionären återvände ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
