Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - C. Belägringen - Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 294 -
mill. af Kinas invånare, men alltsammans har omsmälts och gjorts
till kinesernas egendom — på enahanda sätt som den indiska
buddh-ismen, hvilken icke blott i Tibet är den enda statsreligionen
(såsom lamadyrkan), utan ock, gynnad af de kinesiske kejsarne, under
första århundradet e. Kr. trängt genom i hela landet, men dock
därstädes antagit en helt annan gestalt.
Öfver hufvud taget är Kinas religion det märkligaste beviset på
den kinesiska folkandans förmåga att omgestalta och sammansmälta. I
själfva verket finnas i Kina tre olika religioner: Konfucianismen,
som härrör från Kongfutse, en ursprungligen fattig, vis man, som
lefde omkr. 550 år f. Kr., och som i motsats till de gagnlösa
religionsgrubblerierna lade hufvudsakliga vikten på ett moraliskt
verksamt lif (med de fem dygderna: välvilja, rättvisa, anständighet, vishet
och sanningskärlek); taoismen, som såsom sin stiftare uppgifver
Kong-futses samtida Laotse, en spekulativ tänkare, som filosoferade öfver
Guds enhet och medlen att vinna ett evigt lif genom att uppgå uti
det stora alltet; och slutligen den indiska buddhismen.
Men icke blott äro alla tre religionerna nationellt omgestaltade:
Kongfutse, som förbannade den människa, som först framställde en
bild, tillbedjes numera i bild uti 2,000 tempel, i hvilka årligen
offras mer än 60,000 svin och kaniner; taoisterna, hvilkas lifselixir flera
gånger dödat Kinas kejsare, uppträda i allmänhet som trollkarlar och
andebesvärjare; buddhismen, som efter en blomstringsperiod under
medeltiden nu befinner sig i ömkligt förfall, har fått en tillsats af
all möjlig gammal naturreligion och afgudadyrkan. Nej, det
egendomligaste är, att de tre religionerna smält samman, så att man
lefver samtidigt på dem alla tre. Det är icke blott mera fritt
tänkande vise, som säga, att »de tre religionerna komma på ett ut»,
nej, tempel hafva byggts åt alla tre religionsstiftarne tillsammans, och
det har på goda grunder sagts, att kinesen »födes som konfucian,
lefver som taoist och dör som buddhist.» Och just härigenom
befäster Kinas religion på ett förunderligt sätt folket mot all djupare
och högre sanning. Förfäderskulten, som säkerligen är det djupaste
och starkaste elementet i alla kinesers verkliga religion, och som
Kongfutse strängt höll på, binder dem med de starkaste band fast vid det
fäderneärfda, Kongfutses ädla moraliska föreskrifter gifva just
tillräcklig näring åt det hos den naturliga människan, hvilket sträfvar
till det goda, under det att hans praktiska ovilja mot alla djupare
grubblerier öfverensstämmer med och skänker styrka åt kinesernas
materialism. Den vidskepliga fruktan, som samtidigt bor i det hed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
