Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Evangeliets seger på Madagaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 433 —
tes de två förste hedningarne (1869), och vid årets slut hade
församlingen vuxit till 8 medlemmar.
Samma år kom det norska missionsskeppet »Elieser» med 7 nye
missionärer, en tillväxt, som tycktes förfära både Londonmissionen,
som nu helst ville ensam behålla hela arbetsfältet, och regeringen.
Denna uppställde en del svårigheter af den grund, att Norge icke
egde någon konsul på Madagaskar, men vanns snart genom
missionärernas stilla och anspråkslösa uppträdande. »Då får bibeln vara
er konsul,» sade förste ministern, och detta har den fortfarande varit.
Under loppet af ett par år besattes hela Nordbetsileo. Dock
hade man svårigheter nog. De infödde predikanterna, som reste
omkring i egenskap af utskickade från drottningens kyrka, uppträdde
ofta emot norrmännen, understödde af Londonmissionens ovilja mot
lutheranerna. De fleste bland befolkningen fruktade också för, att
regeringen var afvogt sinnad mot den norska missionen. Såsom
representant hos denna och dymedelst såsom bevis på att man stode
i godt förhållande till regeringen, måste man därför hafva en
missionär i hufvudstaden, något som för öfrigt var behöfligt för de
många betsileoers skull, som »i rikets angelägenheter» måste resa dit.
Där anlades sålunda 1871 en station af Christian Döderlein
Borch-grevink, som hade bott i staden ända ifrån sin ankomst 1869 och
som var både präst och läkare.
I Antananarivo mottogs Borchgrevink med öppna armar af den
skotske missionsläkaren Davidson; han öppnade strax en
gratis-klinik, och där blef ett stort arbete. År 1872 upprättade fru
Borchgrevink en uppfostringsanstalt (»asyl») för flickor, hvilken efter
hand fick 100 lärjungar. Och redan 1871 grundade Lars Nielsen
Dahle — likaledes i hufvudstaden — ett prästseminarium
(sedermera förestådt af Simon Jöroensen) från hvilket omkr. 60 madagasser
utgått som ordinerade präster. Dahle deltog tillsammans med
Borgen i arbetet på en ny bibelöfversättning från grundspråken,
hvilken genom samverkan mellan den engelska och den norska
missionen utfördes under loppet af 12 år, liksom han också på annat
sätt verkade för litteraturen.
Ute på det egentliga missionsfältet Betsileo gingo de norske
missionärerna varsamt till väga. De voro mycket försiktige med att
döpa och insatte blott grundligt profvade infödingar i arbetet för
Herren. Följden blef, att man ännu 1877 hade blott 800 döpte
medlemmar. Men både med skolundervisning och ordets
förkunnelse var arbetet öfvermåttan stort, och efter den tiden har utveck-
H. Ussing, Illustr. Missionshistoria. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
