Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Evangeliets seger på Madagaskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 432 -
de 1,000 landtförsamlingarna styrdes nästan helt och hållet af infödde
präster, som understöddes af omkr. 4,000 madagassiske »predikanter».
Det var ett jättestort skördearbete, som missionen hade måst
öfvertaga under loppet af denna korta tid. Men det följer af sig
själft, att man icke hade kunnat arbeta mycket på djupet. Erfarenheten
har sedermera visat, att det fanns mycket, som egde blott ringa värde.
Londonmissionen hade ansträngt alla krafter för att följa med
utvecklingen, men detta hade i hög grad varit till skada för soliditeten —
skulden härför bär delvis sällskapets kongregationalistiska benägenhet
att snarast möjligt erkänna de nya kyrkornas själfständighet.
Vi vända oss härmed till den norska missionen, som på
ett underbart sätt kan sägas hafva kommit till Madagaskar just i
Herrens stund, och i följd af ett grundligt arbete undgått så många af
Londonmissionens fel.
Redan 1862 hade norrmännens tankar riktats på Madagaskar,
och efter föregående brefväxling med Londonmissionen, som hälsade
dem välkomne, bosatte sig de förste bägge norske missionärerna 1866
i Antanarivo för att lära språket. Följande år kom biskop Schreuder
till ön och öfverenskom med Londonmissionärerna om en delning af
arbetsfältet, hvilken öfverenskommelse desse sistnämnde dock sedermera
bröto, på grund hvaraf ett mindre godt förhållande en längre tid
rådde mellan bägge sällskapen.
I slutet af 1867 bröto missionärerna Engh och Borgen upp
för att komma till provinsen Betsileo, som anvisats dem" till
verksamhetsort, men de blefvo hejdade af den hedniske inrikesministern
under föregifvande af, att det vore lifsfarligt att draga dit, och utstodo
en svår anfäktelsens tid, innan de, uppmuntrade af en högre officer,
fingo mod att på egen hand obemärkt resa. I Betafo fingo de hyra
hus af en hedning och grundlade där den första stationen. Husets
hela utrymme mellan de fyra lerväggarna måste användas till att
mottaga hedningarne; en »sängkammare» funno de på att inreda åt sig på
läkten och bräder uppe under halmtaket. I denna hydda samlades
dag efter dag flere hedningar, genom hvilkas ord de fingo inblick i
ett förfärligt syndafördärf, och icke få voro de, som bådo om att
blifva döpte.
Då spreds ryktet om drottning Rasoherinas död, och af fruktan
för hvad som komma kunde upphörde folket med sina besök i
missionshyddan, och missionärernas infödde tjänare flydde. Men snart
förspordes om kristendomens seger, och nu blef hyddan för trång.
Under det att den första kyrkan byggdes på höjden vid Betafo, döp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
