Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Mission i Melanesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 449 -
genom ett klubbslag, men ett fridfullt leende hvilade öfver hans
anletsdrag.
Underrättelsen om Pattesons död gjorde ett djupt intryck i
England. För visso var det icke i hans anda, att ett krigsskepp utsändes
för att bombardera den by, där illdådet föröfvats. Men bättre var
det, att kraftiga åtgärder vidtogos emot den skändliga
människohandeln. Och Pattesons sköna lifsgärning har med skicklighet fortsatts
af missionären Codrington och J. R. Selwyn (en son till Pattesons
lärare), hvilken senare 1877 upptog hans biskopsstaf.
Bland andra missionssällskap i Melanesien böra vi nämna
Londonmissionen, som fick en stor och välsignad skörd på
Loyalty-öarna (mellan Nya Hebriderna och Nya Caledonien). Den
påbörjades redan 1841 af A. W. Murray, som från sin hufvudstation på
Samoa seglade rundt omkring i Söderhafvet på det af engelska barn
bekostade missionsskeppet »John Williams» (från 1845). Själfva
missionsarbetet utfördes till väsentlig del af infödde lärare från Rarotonga.
Då Samuel Mac Farlane 1858 kom till Lifu, den största ön, fann
han till sin öfverraskning, att där allaredan, innan någon missionär
besökt ön, hade stått en häftig strid om kristendomen. En infödd
lärare från Rarotonga vid namn Poa hade med stort nit förkunnat
evangeliet, medan en hvit usling, känd under namnet »kannibalen
Charlie», hade uppeggat folket till att fördrifva lärarne. Det var en
fördärfvad engelsman, som rymt bort från ett godt hem och efter
många vilda äfventyr hamnat bland hedningarne och blifvit en värre
hedning och människoätare än de. Efter fyra års arbete lyckades det
honom att fördrifva Poa, men dennes ord hade verkat så kraftigt, att
öborna snart bådo honom återkomma, och han vann ett så stort
inflytande, att den hvite människoätaren fann sig föranlåten att flytta
bort från ön.
Ett blomstrande kristligt lif utvecklade sig småningom på öarna,
men svåra trångmål måste missionen utstå, då Frankrike, som hade
bemäktigat sig Nya Caledonien (1853), kom med det påståendet, att
Loyalty-öarna tillhörde dess besittningar, och 1864 sände till öarna
trupper, som skändade och brände samt hotade med att icke tåla
någon evangelisk mission. Alla de polynesiske lärarne förvistes, och
det är blott genom en hårdnackad kamp mot katolsk propaganda och
franska våldshandlingar som det lyckats missionen att, understödd af
franske protestantiske präster, sammanhålla flertalet inom den
evangeliska församlingen, till och med då de engelske missionärerna med
våld fördrefvos.
H. Ussing, Illustr. Missionshistoria. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
