Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Då portarna öppnades - B. Framryckningen - Mission i Melanesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
– 450 -
Under dylika förhållanden sökte Londonmissionen på Nya
Guinea ett nytt arbetsfält för de ledigvordna krafterna. Denna ö, den
största i världen, bebodd af kraftiga, vilda folkstammar, hade hittills
varit nästan okänd såväl för den stora allmänheten som för
missionen. Blott på den holländska delen af ön (norra ändan) hade ett par
gosznerske och holländske missionärer gjort bittra erfarenheter. Nu
ankommo 1871 Murray och Mac Farlane jämte 8 infödde lärare till
Torres-sundet och fingo följande år fast fot på själfva Nya Guinea.
Skaror af modige polyneser hafva där uträttat någonting stort: icke
färre än 82 hafva offrat lifvet dels genom febersjukdomar, dels
genom infödingarnes våldsgärningar, men de förstockade hedningarnes
Melanesiske infödingar.
hjärtan hafva öppnat sig, och en fruktbärande mission har kommit i
gång. Bland de ganska få engelske missionärer, som hafva ledt
verksamheten, framstå Mac Farlane och James Chalmers såsom de
ypperste, den sistnämnde död 1901 som martyr under ett försök att stifta
fred. På omkr. 50 stationer (i den engelska delen af ön) äro
samlade öfver 6,000 kristne, och på hela den södra kusten märkes
missionens mildrande inflytelse på sederna. I den nordöstra, tyska delen
af ön hafva ett par tyska missionssällskap börjat arbeta (från 1886).
Slutligen återstår att kasta en blick på de södra öarna bland
Nya Hebriderna, sorgligt bekanta från J. Williams’ död, som först
under denna period blef rätteligen »hämnad» genom evangeliets se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
