Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår egen tid - Öfversikt af missionens allmänna ställning inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
250 studenter å Mount Hermon till en månads samvaro under
bibelforskning och bön. Bland deltagarne befann sig en student
Robert Wilder, son af en ansedd indisk missionär, och som redan
förut tillsammans med sin syster hade bedt Herren uppväcka en stark
missionsrörelse bland Amerikas studenter. Nu inträffade det lägliga
tillfället. Midt under mötet tändes missionsglöden, och vid dess slut
hade 100 studenter såsom »frivillige» undertecknat ett löfte, att de
vore villige att, om Gud det tillstadde, blifva missionärer.
I anslutning till de redan bestående kristliga studentföreningarna
i Nordamerika drogo därpå Wilder m. fl. omkring till universiteten,
prästseminarierna och högskolorna i Amerika och inmönstrade i
Herrens armé inför en undrande världs ögon under loppet af ett par år
omkr. 3,000 unge män och kvinnor. Den i sin början formlösa
rörelsen har sedermera blifvit med amerikansk skicklighet organiserad,
hvarvid särskildt John Mott medverkat, och förbundet räknar nu
mer än 4,000 frivillige, af hvilka de 1,600 efter slutade studier
dragit åstad i många olika missionssällskaps tjänst.
År 1892 drog Wilder själf ut pä missionsfältet, där han bland
Indiens studenter erhållit ett stort verksamhetsområde. Men på vägen
dit besökte han England och Skottland och gaf impulsen till, att den
därvarande kristliga rörelsen bland studenterna utbredde sig vidare
och samlade sig under en liknande gemensam organisation som i
Amerika. Vid det stora mötet i Liverpool 1896, där mer än 700
kristne studenter samlats från 23 olika nationer, fick rörelsen en ny
stöt framåt och spred sig särskildt till andra evangeliska land,
samtidigt med att den ingick som ett led i den allmänna internationella
kristliga studentrörelsen, för hvilken ett världsförbund föregående
år bildats i Vadstena, i synnerhet genom J. Motts ansträngningar.
I Liverpool antogs också det amerikanska fältropet: Evangeliets
förkunnelse för hela världen i vår egen tid (»Världens
evangelisation under nuvarande generation»), ett valspråk, som i början
väckte åtskillig fruktan för öfverilad brådska, men som, tolkadt i
sund mening, blifvit gilladt af månge bland kyrkans stormän såsom
ett manande uttryck för »vår egen tids» världsomfattande
missionsuppgift. Rörelsen har sedan den tiden ytterligare utvecklat sig
under synbar välsignelse och har vunnit allmänt erkännande för den
besinningsfulla och i sanning tjänande anda, i hvilken den blifvit ledd.
Och icke nog härmed. Studentrörelsen är själf blott ett led af
den ännu mera omfattande kristliga ungdomsrörelsen. Liksom den
förra perioden kännetecknas af kvinnornas framträdande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
