Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vår egen tid - Öfversikt af missionens allmänna ställning inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfständigt deltagande i missionsarbetet (genom bildandet af en stor
mängd egna kvinnomissionssällskap), så kan vår egen tid visa en
ständigt stegrad framryckning från ungdomens sida. Väckelsen bland
de amerikanske studenterna har utgått från de allmänna kristliga
föreningarna för unge män, hvilkas stora gemensamma
organisation själf upptagit ett betydelsefullt arbete på missionsfältet genom
anställandet af en mängd sekreterare för ungdomsarbetet i Indien,
Kina och Japan. De unga kvinnornas föreningar ville icke stå
tillbaka, och alltifrån 1881 har särskildt i Amerika och England
uppstått en mängd föreningar för de helt unga
(»Endeavour»-sällskap m. fl., som redan räkna mer än 6 mill. medlemmar) i syfte att
utveckla lusten att tjäna Herren och bringa Honom offer, och i dessa
lägges missionen starkt och innerligt de unga på hjärtat.
Bland missionshistoriens många underverk framträder i vår egen
tid den stora uppfyllelsen af bönen om arbetare till skörden,
hvarigenom ånyo förverkligats den gamla lofsången: »Villigt kommer
ditt folk på din härs dag; i helig skrud träder såsom dagg ur
morgonrodnadens sköte inför dig din unga skara» (Dav. ps. 110:3).
Men det ena undret kräfver nya: hvar skall man finna medel och
krafter att utsända dessa härskaror? Därför hafva
missionsvännernas böner måst fortsättas, och man har bedt om tro att våga stora
ting för Herren, om vishet att leda de starka rörelserna inom
kristenheten, om skicklighet att utvidga arbetet på missionsfältet och
penningmedel att upprätthålla den stora tillväxten. Och Herren har
skänkt alltsammans.
Det märkligaste exemplet härpå är den engelska
kyrkomissionen. Under år 1887 leddes dess styrelse in på mycket allvarsamma
öfverläggningar. De senaste årens starka rörelser hade förmått många
till att anmäla sig hos sällskapet för att blifva utsände, och det såg
ut till att komma många fler. Men inkomsterna växte icke i
proportion därmed. Under innerlig bön sökte man därför Herrens vilja,
och i den starka känslan af, att det just nu var Herren, som sände
de många arbetarne, beslöt man att sätta sin förtröstan till, att Han
ville skänka också det öfriga, och icke afvisa någon andligen skickad
ansökare eller af penninghänsyn hålla någon till utsändande färdig
missionär tillbaka.
Det var den s. k. trospolitiken, på hvilken man slog in utan
att själf ana, hur stor betydelse den egde. Flera gånger blef
sällskapets tro satt på hårda prof, men missionens Herre förlänade nåd
att genomföra beslutet. Då man efter sju års ansträngdt arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
