Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt. En liten minnesruna af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regnby; men på Sandhamn och dess närmaste
omgifningar sken solen klart och varmt, som om den riktigt tydligt
velat visa oss huru den omhuldade den glade vissångaren
som så prisat dess gyllne glans och dess lifvande värma.
Kuttern gled hastigt fram för den alltmer sig
närmande regnbyn, som efter vanligheten också hade “väder
med sig“, som man säger i skärgården. Inom en knapp
halftimme voro vi framme vid bryggan på andra sidan
tullhuset, och hade nätt och jemnt hunnit lägga till, då
den väldiga byn urladdade sig i ett regn som bokstafligen
stod som spön i backen. Men som stränga herrar sällan
regera länge, var det snart åter klart och vackert, och
då vi frågade en tulluppsyningsman, som kom ner på
bryggan och mycket djupsinnigt började betrakta de på
hafsbottnen stående simporna, hvilka blängde på honom
tillbaka, om tullinspektorn vore hemma, fingo vi till svar:
“Ja, han var nyss ute i trädgår’n; men jag tänker
han gick väl allt in under regnet.“
Och, derpå började mannen på nytt fixera sina simpor.
Vi gingo upp till tullhuset, och kommo dervid
nödvändigtvis att gå förbi ett mycket lutande och mycket
gråsprängdt staket, innanför hvilket vi upptäckte några
träd och buskar, samt pä afstånd mellan dem ett par
blomsterrabatter, alltsammans väl vårdadt, men tynande
till utseendet. Träden voro små och knutna; de tycktes
vara från barndomen vana vid att så hålla emot och
göra sig stadiga, när blåsten kom utifrån hafvet, och
ruskade om deras peruker så att de blefvo skalliga mer
än en gång, trots sin ungdom och sitt i öfrigt ordentliga
lefnadssätt.
“Här ser du Elias Sehlstedts trädgård,“ sade min
vän, i det vi stannade utanför en liten grind som ledde
in till densamma. “Den är visserligen inte stor, men
den har nog kostat arbete för det, ska’ du tro!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
