Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef kallad till denna post, sedan Harrison tillträdt presidentskapet,
fortsatte han det afbrutna arbetet.
I juni 1888 godkände presidenten ett af kongressen antaget
lagförslag, enligt hvilket presidenten bemyndigas att inbjuda alla
amerikanska stater till en konferens, bestående af representanter
för samtliga dessa staters regeringar, med uppgift att söka få till
stånd en ständig skiljedomstol, som skulle afgöra möjligen
uppkommande strider mellan dem, samt att åstadkomma lättare
handelsförbindelser genom handelstraktater, lämpade efter de olika
staternas behof, produkter och ekonomiska vilkor. Inbjudning
blef utfärdad och hörsammad af alla själfständiga stater i hela
Amerika, undantagandes San Domingo.
Den 1 oktober 1889 sammanträdde i Washington dessa
staters representanter till en rådplägande församling, kallad
Pan-amerikanska kongressen. Mr Blaine utsågs till ordförande. Under
hans ledning företogo kongressmedlemmarne till en början en
rundresa genom den nordamerikanska unionens samtliga stater,
som pågick i 40 dagar. Därefter egde förhandlingarna rum i
Washington till den 18 april 1890.
Frukterna af kongressens värksamhet angående gemensamma
intressen i handel och samfärdsmedel m. m. kunna endast
småningom visa sig, då åtskilliga af dessa ärenden äro af invecklad
natur och i vissa fall kräfva en räcka af nya internationella
förhandlingar. Men beträffande hufvudsaken, upprättandet af en
ständig skiljedomstol för hela Amerika, syntes ändamålet vara
vunnet. Kongressen antog nästan enhälligt vederbörande utskotts
förslag om utseende af en sådan högst dömande myndighet vid
hvarje tillfälle af hotande mellanfolkliga stridigheter.
Kongressmedlemmarne voro icke befullmäktigade att å sina
regeringars vägnar afsluta bindande fördrag. Deras uppgift var
inskränkt till rådplägning om ärenden, som för de särskilda landen
äro af gemensamt intresse, samt därefter för regeringarna
framlägga sådana förslag, som enligt kongressens mening bäst kunde
främja alla staternas välfärd. Men redan en vecka innan försam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
