Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försämring,
gudomlighet, som där i synnerhet var föremål för folkets dyrkan.
I de sumpiga trakterna vid nedre Indus och längs Indiens
västkust inträffa icke sällan våldsamma stormar, som anställa
fruktansvärda förödelser, men tillika rena den osunda luften och vanligen
åtföljas af uppfriskande rägnskurar. Stormens gud, Rudra, blef
därför här framför andra gudar anropad, dels att förskona
människorna från sin våldsamma framfart och dels att förläna dem de
välgärningar, som brukade åtfölja dem. I sin första, mest
framträdande egenskap af en fruktansvärd gudamakt, hvilkens vrede
måste blidkas, öfverensstämde den ariske guden Rudra med Siva,
de folks nationalgud, hvilka före arierna innehaft dessa trakter
och af hvilka talrika lämningar där ännu funnos. Med Siva
sammansmälte Rudra efter hand mer och mer samt uppgick slutligen
fullständigt i honom. Därefter blef Siva den härskande guden i
hela västra Indien. Han troddes hafva sin boning på de högsta
bärgspetsarne, hvarifrån han i stormen sände både förödelse och
äfven välgörande rägn. Han afbildades med en treudd i handen,
antydande stormens makt öfver de tre världarna — ljushimlen,
molnhimlen och jorden. Han är klädd i en tigerhud, emedan han
närmar sig i väldiga språng, liksom tigern, och hans kraft är
oimotståndlig som dennes. Men i sin egenskap af rägnbringande
för jordbruket välgörande gud, föreställes han ridande på en tjur.
Brahmanerna betraktade till en början denna dyrkan af Vishnu
och Siva såsom kätteri. Men då de sågo, att anhängarne af den
samma blefvo allt för talrika att kunna undertryckas, upptogo de
desse folkgudar jämte Brahman i sin teologi och förenade de
särskilda föreställningarna i en gudomlig trefald, enligt hvilken de
tre gudomligheterna fattades som lika många uppenbarelser af en
högste gud i hans skapande, uppehållande och förstörande
värk-samhet. Brahman, tillvarons urgrund och världens skapare, Vishnu,
det besjälande lifvet, och Siva, den förstörande kraften, skulle
sålunda utgöra tre olika sidor af samma gudomsväsen. Då
imel-lertid det brahmanska gudsbegreppet i grunden var opersonligt
(Brahman, det eviga urämnet), kunde detta uppslag icke leda till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
