Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roms slut, tygades jag efter hand, att lagar äro nödiga för bibehållande och
ordnande af en stat och att goternas lynne mindre passade för
oket af borgerlig styrelse. Från det ögonblicket skapade jag mig
ett bättre mål för min ärelystnad, och det är nu min uppriktiga
önskan, att ett kommande tidehvarf måtte erkänna en främlings
förtjänst, som använde goternas svärd, icke att kullstörta, utan
att återställa och vidmakthålla det romerska riket.» Men
german-höfdingarnes svärd kunde lika litet som deras goda föresatser
hålla vid makt ett rike, som just för det egna svärdets skull
redan upphört att finnas till. Tvärtom blef det just germanernas
vapen, som slutligen skulle öfvervinna romarnes i alla tider
högt prisade krigskonst och fullborda deras väldiga militärstats
undergång.
Gaiserik eröfrade Rom och hemsökte staden med fjorton
dagars plundring, därunder hans skaror häjdlöst förstörde dess
konstvärk. Äfven Capua, Nola och andra städer rönte »Kartagos
nemesis». Väst- och östromarne utrustade med ofantliga
kostnader gemensamt en väldig flotta och drogo sålunda förenade
ut på ett hämdtåg mot Gaiserik. Men hela den ståtliga flottan
gick fullständigt förlorad icke långt ifrån Kartago. Roms käjsare
föll för mördarehand och en förhärjande päst ökade det allmänna
eländet. Sex veckor senare dog hans efterträdare i pästen.
Angående de två följande käjsarne är just ingenting att säga, och om
den tredje, Romulus Augustulus, föga mer än att han var den
siste, som bar käjsartitel i västromerska riket. Då dennes fader,
den äregirige fältherren Orestes, afslog de germanska
krigareskarornas fordran, att tredjedelen af all fast egendom i Italien
skulle afstås åt dem, blef han dödad på befallning af germanernas
anförare Odovakar, hvarpå den djärfve inkräktaren afsatte Romulus
Augustulus (47ö), anvisade västromerska rikets siste käjsare bostad
och nådebröd i Kampanien och lät kalla sig själf konung öfver
de germanska folken i Italien.
Imellertid måste Odovakar efter en tolfårig ganska
förtjänstfull styrelse vika för germankonungen Teoderik. Sedan denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
