Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklarade han, »att hans örnar skulle flyga från torn till torn
ända till Notre-Dame». Hans färd till Paris blef också ett
oaf-brutet segertåg. De mot hjälten utskickade trupperna gingo öfver
till honom. Allestädes hälsades han med glädje och jubel. De
ifriga ansträngningarna från det åter insatta gamla konungahusets
sida att besvärja den allmänna hänförelsen tjänade till intet. »Lefve
käjsaren!» skaliade det från alla håll. En sådan stämning i
synnerhet hos hären hade man icke bevittnat ens under Napoleons mest
lysande krigstriumfer. Den 20 mars intågade han i Tuilerierna,
och så fortskred de hundra dagarnes hoppfulla tid, tills meteoren
försvann vid Waterloo.
De förbundne furstarne, hvilka tillkännagifvit, att Napoleon Waterloo.
vore allas fiende, samlade öfver en half million krigare till strid
mot den såsom fågelfri förklarade fredsbrytaren. Hans farligaste
och mest ihärdige motståndare, England, gaf utslaget. 1 denna
sista kraftmätning såg det till en början ut som Napoleon genom
sitt fältherregeni ånyo skulle slå världen med häpnad. Men slutet
blef detta förfärliga nederlag vid Waterloo (18 juni 1815), hvilket
senare gaf den engelske segraren, härtigen af Wellington,
anledning att yttra dessa ord:» Tro mig, ingenting annat än ett
för-loradt slag kan ge en föreställning om hälften af det elände,
som följer med en vunnen batalj.»
Napoleon hade låtit föra sig ur striden. Förvirrad kastade Flyr.
han sig, utan hatt och värja, på en häst och flydde bort, med
fienden hack i häl. I Paris mottogs han med köld af nationens
ombud. Borgerskapet stötte honom ifrån sig såsom ett hinder
för den af alla efterlängtade freden. Han måste på kamrarnes
yrkande afsäga sig tronen. Och då de segrande fienderna för
andra gången syntes framför hufvudstadens murar, flydde han
till Rochefort, för att från dess hamn inskeppa sig till Amerika,
men måste på redden gifva sig fången åt engelsmännen. I deras
våld, kom han icke längre än till S:t Helena, där han såsom
engelsk statsfånge slutade sitt lif den 5 maj 1821, sedan han
under sex långa år vandrat omkring på den ensliga ön och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
