- Project Runeberg -  Världsfreden /
486

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Öfver
slagfältet.

Från
svindlande höjd.

sitt bröst ned mot den döda hästen. Utan att klaga och utan att säga ett
ord väntade kvinnan’ på slutet som en hjältinna. Och slutet kom snart.
Kavalleriet satte sig i rörelse och tusende hästhofvar trampade på den olyckliga.

Intrycket af denna förfärliga händelse har jag icke kunnat utplåna under
loppet af hela mitt lif, tillägger den gamle krigaren.

Hos ögonvittnen lär också den scenen hafva bränts in för
lifvet, då Napoleon tyst och grubblande skred fram till fots öfver
det vidsträckta, med lik öfverhöljda slagfältet, där skorstenarne
reste sig efter mer än tjugo byar, hvilkas hjälplösa, hungrande
invånare irrade omkring att söka tak öfver hufvudet.

*



Napoleon satte fortfarande all sin lit till bajonetten. Så
gjorde ock de förbundne furstarne, hvilka blott förlorat 48,000
man vid Leipzig, och vid underrättelsen om slagets utgång lära
ha böjt knä på den kulle, hvarifrån de åskådat striden, och
gemensamt tackat härskarornas herre för segern. De erbjödo imellertid
Napoleon fred, om han ville nöja sig med att vara herre allenast
öfver fransmännen. Han svarade med nya rustningar. Och innan
krigslyckan för alltid öfvergaf honom, skulle han ännu en gång
få tillfälle att bedåra världen med sin fältherrekonst. Denna kunde
dock endast något fördröja sabelväldets naturliga slut. Tvingad
af öfvermakten, måste den rådlöse, hit och dit vacklande tyrannen
underteckna en ovilkorlig tronafsägelse, sådan de förbundne låtit
uppsätta den, och låta sig nöja med den tillflyktsort, ön Elba,
som de af nåd anvisat honom.

Men för att fallet skulle varda än djupare, steg denne store
spelare på världsteatern i en sprakande slutscen till en höjd, dit
ingen annan bländande äfventyrare före eller efter honom kunnat
nå. På våren 1815 lämnade han sin lilla klippö vid Italiens
västkust och landsteg med 900 man på södra kusten af Frankrike.
Han blef genast mottagen med öppna armar af fransmännen, som
året förut smädade och förbannade honom, då han såsom
landsflykting måste skilja sitt öde från deras. Efter landstigningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free