- Project Runeberg -  Världsfreden /
688

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Religiös

frihet.

För honom är den sedliga kraften af oförgängligt ursprung och
den enda, som skall ega bestånd och en gång varda allhärskande
hos människorna.

Intet sant mänskligt lif är möjligt utan rättfärdighet. Denna
åter har sin grund i den religiösa känslan. Religionen må hafva
en form, framträda i yttre organisation, ordnad gudstjänst.
Människor i allmänhet må här hafva något bestämdt att hålla sig
till, medan den enskilde tänkaren oupphörligt söker tränga djupare
i sanningen. Detta är grundtanken i Laveleyes arbete »De 1’avenir
religieux des peuples civilisés», som utkom 1875 och 1876.
Själf öfvergaf han katolicismen, trots de därmed förknippade
obehagen och svårigheterna, och slöt sig till en friförsamling i
Liége, hörande till den protestantiska missionskyrkan i Belgien.
Denna handling förklaras lätt af hans ställning till den religiösa
frihetens idé, som belyses klart af dessa ord i ett annat af hans
arbeten, »Le gouvernement dans la démocratie», utgifvet kort
före hans död:

Det är otvifvelaktigt, att det i Förenta staterna invigda systemet, som
består i att helt och hållet skilja kyrkan från staten, är det enda, som
öfverens-stämmer med de modärna politiska institutionernas anda. Religionen är en
rent inre, rent individuel sak. Staten har ingen befogenhet i lärofrågor. Den
har därför icke häller någon rättsgrund för att afgöra, åt hvem den skall
anvisa de skattskyldiges pängar. Föreningen mellan stat och kyrka grundade
sig på trons enhet. Man var på en gång troende och medborgare. Alla
medborgare måste hafva samma trosöfvertygelse. Det är i själfva värket af
detta skäl, som kätteri fordom straffats som ett brott mot statens lagar. Det
undergräfde nämligen statens grundvalar, sådana man då tänkte sig dessa.
Föreningen mellan de tvänne makterna rubbades väsentligt i och med det,
att flere religiösa trosamfund fingo fritt bestå vid hvarandras sida i samma
land. Den blef faktiskt omöjlig, då staten upphörde att vara konfessionel.
Då medborgaren kan bekänna sig till hvilken kult som hälst eller rent af
förkasta hvarje sådan, motsvarar den rättsliga och lagbundna föreningen
mellan stat och kyrka icke samhällets behof.

Att en man med sådant värklighetsinne som Laveleyes skulle
i främsta rummet betrakta den evangeliska läran ur sedliga och
sociala synpunkter, är ju helt naturligt. Hvad som mer och mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free