Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Judarnas ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
26 KULTURKAMPEN MELLAN SEMITER OCH INDOEUROPEER.
ras, hvilken det på Jesus värkstälda dödsstraffet påtryckt
ett outplånligt brännmärke, och som Gud lät äga bestånd
endast på grund af sin barmhärtighet, på det att de
genom sin förnedring måtte vara ett lefvande vittnesbörd
om kristendomens sanning". Sådan var på denna tid den
åsikt kyrkan bibrakte allmänheten! Sådan är uppfattnin-
gen fortfarande hos en stor dél af de kristna.
Från omkring år 1215 rasade förföljelserna mot ju-
darna oafbrutet i tre hundra års tid. Judarna utstodo
skymf och smädelser, de kringgärdades af förödmjukande
lagbestämmelser och inskränkningar, de hetsades från li-
dande till lidande, förjagades från hem och härd, brändes
å bål och slaktades som boskap. |
I slutet af 13:e århundradet förjagades judarna ur
England och hundra år senare ur Frankrike. Förrän det
15:e seklet var tilländagånget, fördrefvos 300,000 bildade
judar ur Spanien — till evig skada för detta land.
Förvisade ur de länder, som gingo i spetsen för civi-
lisationen, lefde judarna under jämmerliga förhållanden
och fördärfvades mer och mer. Det är sorgligt att se,
hurusom judarna, från att t. ex. i Frankrike ända till det
13:e århundradet hafva left under samma förhållanden och
idkat samma hederliga näringar som den öfriga befolknin-
gen under den senare medeltiden, så att säga tvingades
och uppfostrades till de dåliga karaktärsdrag och mindre
värdiga näringsfång, hvilka anses vara utmärkande för
dem. De medeltida staternas näringslagstiftning och skrå-
väsen utestängde småningom judarna från de flesta närings-
grenar. De fingo icke besitta någon fast egendom, icke
bekläda statens ämbeten eller idka handtvärk. Det enda
man tillät dem var den lägsta arten af handel och pro-
centeri.
Hvad dessa två näringsfång beträffar, så är det en
ofta uttalad men grundfalsk åsikt, att judarna under alla
tider visat särskilda anlag för eller företrädesvis idkat
handel och procenteri. Judarna i Palestina voro framför
allt åkerbrukare. En mera betydande handelsrörelse omöj-
liggjordes både af landets läge och den judiska religionens
isolerande karaktär. Moses lag (5 Mosebok 238, 19 fi
0. 8. v.) förbjuder judar (och kristna) att låna mot ränta
åt "sin broder”, hvadan all räntegifvande lånerörelse strängt
taget en gång för alla vore otillåten. Af förnuftiga skäl
ARS FEL FJEEN EET EET e MEL IA OD EA de id
< ra fate SIR nog gr TD BIT VONARE kö Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
