Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den semitiska språkforskningens strid mot gällande dogm - Marduks seger öfver Tiamat och Jahves segerrika strid mot hafsvidunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urtillståndet, det alltomfattande kaotiska urvattnet, eller
hafvet och kaos, samt gudarnas uppkomst, skildrar den längre
babyloniska skapelsesagan en väldig strid mellan gudarnas
representant Marduk och urmodern Tiamat eller kaos och
de ormar och drakar, hon skapat till sitt bistånd. Marduk
segrar, Tiamat dödas, och hennes kropp klyfves i två
hälfter, af hvilka himlen och jorden bildas.
Marduks seger öfver Tiamat och Jahves segerrika strid mot hafsvidunder.
I den bibliska skapelseberättelsen återstår af detta
intet annat än namnet Tiamat, på hebräiska tehom (hos
oss öfversatt med »djupet»), men i andra delar af Gamla
testamentet, isynnerhet i de poetiska skrifterna, finnas
talrika anspelningar på Guds segerrika strid mot drakar,
ormar och vidunder med allehanda oförklarade namn. Så
t. ex. heter det hos Jesajas: »Var det ej du,
som slog Rahab och genomborrade draken»
(51:9); och i psalmerna: »Du krossade den
slagne Rahab» (89:10); »du krossade
drakarnes hufvuden på vattnen, du sönderslog
Leviatans hufvuden (74:13). På andra dylika ställen
framställes »hafvet» (ursprungligen identiskt med djupet, tehom,
som det äfven benämnes) på ett för oss egendomligt sätt
eller som en Guds motståndare. I Hjob läsa vi: »Icke
är väl jag ett haf eller ett hafsvidunder, så att du måste
sätta vakt mot mig» (7:12), och på ett annat ställe i Hjob
heter det om Gud att han »sönderkrossar Rahab och
förskräcker hafvet» (26:12).
I eskatologiska skildringar af den yttersta tiden,
återupprättelsens dag, gå samma föreställningar igen. »På
den dagen», heter det, »skall Jahve med sitt hårda och
starka svärd hemsöka Leviatan den snabba ormen, och
Leviatan den ringlande ormen, och dräpa draken i hafvet
(Jes. 27:1). Den rikaste användning af detta mytologiska
motiv finner man i den apokalyptiska litteraturen, där
alltid världens sista tid utgör en återspegling af dess kaotiska
begynnelsetid, och därför fylles af en väldig strid mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
