Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - 7 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
mel blå – den vet jag då, att vi alla
känna till."
Ja, alla voro med om torslaget.
"Och sådana små verser", menade
liagnvald, "må det väl icke vara så
svårt att få i ordning. Icke sant, Anna,
<lu får dem väl snart färdiga."
"Ja, om vi bara hinna stöka undan
i tid med allt annat, som .skall göras,
tror jag nog det skall gå; för jag vet
redan på ett ungefär, vad jag skall
skriva.’’
"Men det måste stå, att det är från
oss allesammans, och så något om, att
far är femtio år, och att det är
julafton." Det var Inga, som hade rest
sig, och nu lade sitt ljuslockiga huvud
mot stora systers axel.
"Ja, jag skall försöka", sade Anna.
"Men nu måste vi vara riktigt flitiga
och ta i allesammans, så att hela huset
kan stå i full festdräkt tidigt i
morgon bittida; för eljes blir det ju så,
att fars födelsedag drunknar i
julstö-ket, och så skulle det ju inte få bli."
Om en kort stund var matsalen tom,
och alla små och stora, händer voro
flitigt i farten med- att ställa i ordning
i de olika rummen i det stora gamla
huset. Arbetet gick med liv och
lust-alla voro vid glatt mod och tyckte det
var roligt att hjälpa varann’. Och då
så i skymningen snön begynte falla
tätt och stilla —var det, som om
stämningen dem emellan blev ännu varmare
och mildare, och allt smälte samman
i detta: Nu är det jul!
Lampan tändes i Annas lilla trevliga
i-um, och det sprakade i
björkvedsbrasan i kakelugnen. Nu voro också
de vackra gardinerna upphängda på
nytt, och den broderade duken låg på
kommoden.
Hon tog fram ett ark papper och
spetsade sin penna, satte sig vid
bordet och gnolade ett par gånger tyst
melodien till "Härlig är den himmel
blå". Hon ville leva sig riktigt in i
rytmen, innan hon skulle börja skriva.
Det gick i dörren till fars och mors
sängkammare, och far kom ned för
trappan. Han måtte ha glömt något
— kanske hon borde gå ut och höra
efter. Var det icke Alf, som grät’.’
Nu hördes stegen alldeles utanför
hennes dörr, och nästa ögonblick stod far
därinne med lille Alf, insvept i ett stort
ylletäcke. Den lille grät och jämrade
sig.
"Hur är det, far?" "Å, Alf är så
orolig i kväll. Det måtte vara dåligt
med hans öron igen, och mor kan rakt
inte få honom lugn. Får hon inte sova
snart, är jag rädd för att hon
kommer att få huvudvärk igen i morgon:
iioii har nog redan haft förkänningar
av den.
Anna tog emot sin lilla bror och
begynte gå fram och tillbaka med
honom. Hon kunde icke säga ett enda
ord till svar, hon kände, att det var,
liksom om något stockat sig i halsen
på henne, så att hon icke var herre
över sin stämma.
"Tack, Anna", sade far och
klappade henne på kinden. "Jag hoppas
det icke blir för svårt för dig. Du är
väl trött du också, men jag vet, du gör
det gärna för mor."
Anna nickade bara och försökte
småle ; men ännu kände hon, att hon icke
var herre över sin röst, hennes ögon
voro fulla av tårar, och hon vände
sig-hastigt bort, för att far icke skulle få
se det.
Timme efter timme gick. Lampan
hade slocknat. Månen .sken nu svagt»
in i det halvdunkla rummet. Den
stackars flickans armar och rygg värkte
svårt, och den lille sjuklingen kändes
allt tyngre och tyngre att bära. Men
var gång hon försökte att sätta sig ned,
vaknade han och började gråta.
Stackars liten, vad han såg plågad
ut, vad hon tyckte synd om honom’.
Allt annat glömdes — verserna till far,
hennes egen vila, och — nu steg henne
icke längre gråten i halsen.
Hennes kärlek till den lille och till
modern hade nu kommit henne att
glömma allt annat och givit henne
glädje i hjärtat, en rik, värmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
