Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - 14 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
grannen och huru nådefullt denne nu
fick erfara sanningen av Herrens löfte :
"De, som så med tårar, skola skörda
med jubel". ’
CS23
Guds underliga vägar.
(Forts.)
Sedan Adolf därefter hämtat
kannan, gick lian till prästen och frågade
honom till råds, hur han borde göra.
Prästen såg förundrad på honom och
sade: "Fromme, redlige man, ni
handlar rätt. Det är möjligt, att det finnes
släktingar, som ha rättmätiga anspråk
på dessa penningar; varom icke, sà
tillhöra de fursten. Men på det Ni
själv må komma till honom, så vill jag
lämna Er ett brev till hans
hovpredikant".
Följande morgon begav sig Adolf
med sin skatt till huvudstaden, som
låg sex mil från lians hem. När han
så blev inställd för fursten, berättade
han saken, såsom den ägt rum,
varefter lian framtog kannan och ställde
henne på bordet. Hovfolket
betraktade nyfiket penningarna, vilka
förskre-vo sig från 30-åriga kriget och
utgjorde 8,000 gyllen. (Forte.)
Den samme.
Ack, hur allting växlar och skiftar!
Tidståget rullar så fort framåt.
Tårögt minnet står kvar och viftar.
-Jag ej ser det ibland för gråt.
Livet tar ny gestalt
år i från år.
Kanske i morgon det hjärta är kallt,
som i dag av värme slår.
E n dock fins, som ej tiden mäktar
trycka förändringens stämpel på,
en, som ej nås av tidsandans fläktar
men som var tidsfråga kan förstå.
Svike mig varje vän
hjärtlöst och kallt!
Han är den samme än,
honom får jag anförtro allt. . .
När min sommar i höst sig byter,
och den sistfödda rosen dör,
när en stormby omkring mig ryter,
att min sång jag ej längre hör,
hör jag dock vännens röst:
"Jag är dig när;
frukta dig icke; var tröst, var tröst,
ty min egen du evigt är."
Får jag nåd att lyss till den rösten
o, hur stilla blir hjärtat då!
Komme då gärna stormen och hösten;
själens himmel är likväl blå.
Jesus, o, låt min hand
vila i din
tills jag från resan i frostgrått land
i din solljusa vår träder in!
Betty.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
