Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - 14 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
der voro hopknäppta över bröstet —
och så vita."
Fader Bonin tänkte: "Jag har
avundats de rika, fast jag har nog att
äta, och här är en, som dött av svält —
hungrat ihjäl."
Han satte sig, tog barnet på sitt knä
och sade vänligt:
"Ditt brev är nu skrivet och avsänt
och har också kommit fram. Får jag
nu gå med dig till mamma?"
"Ja, men varför gråter du?"
frågade gossen förvånad.
"Jag gråter inte", svarade soldaten
i det han tryckte gossen intill sig, och
tårarna runnö ned för hans kinder.
"Män gråta aldrig. Jag hade en gång
en mor, jag också, fast det är mycket
länge sedan, men jag kan se och
höra henne, då hon låg på sin dödsbädd
och sade: "Bonin, bliv en hederlig man
och god kristen..." Ja, en hederlig
man har jag varit, men en god
kristen.
Han steg upp och hållande barnet
vid handen fortfor han att tala liksom
till någon långt borta:
’ ’Dit min gudfruktiga moder gick,
önskar jag också komma en gång. Gud,
förbarma dig över mig och lär mig
känna dig! Jean skall inte lämna mig,
stackars liten, utan få ett hem hos mig,
ty hans brev, som ännu är oskrivet, har
uträttat två ting: Det har givit honom
en fader och mig — ett hjärta."
De, som så med tårar, skola
skörda med jubel.
En troende man hade till granne en
smed, en rikt begåvad man men en
otroshjälte och bespottare. Mer än en
hade sökt tala med smeden om Gud
men blivit skymfligt bortvisad. Den
omnämnde troende mannen kände en
innerlig längtan att kunna rädda
smedens själ. Han började dag efter dag
att bedja till Gud om smedens
omvändelse. Och slutligen blev denna sak
så angelägen för mannen, att han
tillbringade en hel natt under bön om
smedens frälsning. Följande dag
kände han sig manad att gå till smeden
för att takr med honom om hans själs
välfärd.
Så gick ban åstad. Men när han
kom in i smedjan, fäste smeden sina
blickar skarpt på mannen och sade i
barsk ton : "Vad vill du här?" Den
troende mannen blev alldeles modfälld,
så att han på en god stund icke kunde
få fram ett enda ord. Slutligen
började han gråta, och under tårar sade
han till smeden: "Käre granne, jag
har kommit hit i dag för att tala med
dig om din själs frälsning, men nu kan
jag det icke. Jag vill dock säga dig,
att jag under hela den sista natten
suckat och ropat till Gud, att du måtte
bliva frälst. Och jag skall alltfort
bedja till Gud för dig." Så vände han
tillbaka, bedrövad och förödmjukad,
tv han menade sig hava fördärvat
Herrens sak. Men även denne man fick
erfara sanningen av Herrens löfte:
"De, som så med tårar, skola skörda
med jubel".
Ty vad hände? Smedens första
intryck var, att han nu så avfärdat den
besökande, att denne icke mer i sådant
ärende skulle komma tillbaka. Så
började han smida, men det ville icke
gå med arbetet .som vanligt. Han
lämnade därför arbete och verktyg samt
gick in i sin stuga. Där började han
övertänka grannens besök och hans
ord. Och nu trängde denna tanke med
makt genom hans själ: "Har min
granne länge och nu hela natten bett
till Gud, att jag måtte bliva frälst, då
kan det vara på tiden, att jag själv
börjar tänka på min själs frälsning". Så
föll han ned inför Gud, ocli det blev ett
"ropande utur djupen". Detta var den
goda begynnelsen. Sedan fullbordade
Herrens Ande sitt verk i smedens
hjärta, så att han blev en pånyttfödd och
benådad människa. Vi förstå, vilken
glädje allt detta blev för den troende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
