Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10 - 11 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
kunna, "med tacksägelse", njuta det
goda, han har. I huru otaliga fall har
icke detta onda varit orsaken till
osämja mellan barn och emellan äldre
personer. Och huru ofta hava icke
grannar i åratal levat på krigsfot med
varandra, och till sådana
genomledsamma förhållanden är den hemska
avunden orsaken, det må nu gälla gods
eller ära och anseende. Och avundens
nerv är "girigheten, som är en rot till
allt ont".
I detta lilla bibelord, som utgör
stödjepunkten i vår betraktelse, har
vår Frälsare med få ord givit oss ett
osvikligt rättesnöre för vårt
förhållande till våra medmänniskor. "Allt vad
I viljen, människorna skola göra eder,
det gören I ock dem." Det är
summan av senare tavlans bud: "Älska
din nästa såsom dig själv."
De gåvor eller ägodelar, som Herren
i nåd förlänat oss, vill han icke att vi
skola själviskt njuta för oss själva
utan därmed tjäna varandra i
kärleken. Och ingen är så fattig, att han
icke fått något pund att förvalta till
Guds ära och sina medmänniskor till
gagn. Följande lilla berättelse låter
oss förstå huru därmed förhåller sig i
det praktiska livet.
Fyra syskon gingo utmed stranden
av en sjö. Det yngsta barnet ville
hava en blomma, som stod i vattnet.
Men då det skulle taga blomman,
halkade det och föll i sjön. Modigt
sprang då den äldste av barnen efter
det och drog sin lilla syster upp på
land. När barnens fader fick höra
detta, berömde han sin son för att han
räddat sin syster och frågade därpå
den andre brodern, en tioårig gosse:
"Har du då icke gjort något för din
systers räddning?" "Jo", svarade
denne: "Jag tog Martin i rocken, då
ban åter kom nära stranden, och
hjälpte till att draga". "Och du",
frågade fadren den tredje brödren, som nyss
fyllt sex år, "vad har du gjort för din
syster?" Ack, pappa", àade barnet
utför vars kinder stora tårar ännu
runnö, "jag skrek"!
Här se vi, att den största och bästa
förutsättningen, som är kärleken,
fanns hos alla dessa barn, och om alla
kan sägas: De gjorde vad de kunde.
essä
"Gören löften och infrien
dem åt Herren."
År 1689 drog en ung adelsman med
Braiidenburgs trupper ut i kriget mot
Frankrike. När Iian kom till Brüssel,.
blev han svårt sjuk och måste lämnas,
kvar. Hans tillstånd försämrades dag
efter dag, och slutligen betraktades han
som hopplöst dödsdömd.
Då gjorde den unge mannen ett löfte
till Gud och sade med hög röst och med
sin betjänt som vittne:
"Allsmäktige, evige, helige och
barmhärtige Gud, jag lovar dig, att om du
bevarar mig vid liv och låter mig frisk
återvända till mitt hem, så skall jag
ägna hela mitt liv åt din tjänst."
Därefter insomnade han lugnt och
vaknade följande morgon frisk från sin
sjukdom.
Han återvände till Berlin och höll sitt
ord. Hela sitt liv ställde han i Herrens,
tjänst ; allt, vad han hade och
förvärvade, gav han åt Gud. Hans namn var
friherre von Canstein, och han har
isynnerhet blivit känd som grundläggare av
den Halleska bibelanstalten med syfte
att sprida bibeln till så billigt pris sam
möjligt, för att den skulle bli
tillgänglig-i folkets vidaste kretsar.
Många löften göras till Gud i nödens
tid. Huru många av dem bli infriade?
Och dock är det de imfriade löftena, som
äro livets glädje. Utan dem blir det
intet av psalmistens: "Och du
skallprisa mig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
