Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11 - 18 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
„ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
niskor. Ja, dessa synder äro så fina
och försåtliga, att mången annars
rättskaffens kristen talar ord, som han
sedan får bittert ångra. Emot detta
onda behövs i sanning, såsom för
övrigt mot allt ont, vaksamhet och bön.
Och det skall likväl icke hända, att
någon här skall komma undan
skuldfri. "Den, som icke felar i ord, han
är en fullkommen man, som även
förmår tygla hela sin kropp." Jak. 3: 2.
Och åter: "Vem kan säga: Jag har
bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån
synd." Ords. 20: 9.
I allmänhet är en människa, och det
med all rätt, mer rädd om sin ära och
sitt anseende än om sina ägodelar.
Och Paulus säger: "Jag vore hellre
död, än att någon skulle göra min
berömmelse om intet." Detta är icke att
jämnställa med den falska ställning,
som består i att man utan att akta
på rätt och rättfärdighet i sitt
leverne likväl vill omgiva sig med yttre ära
och anseende. Nej, Paulus lade sig
vinning om att i allt vandra så
rättfärdigt, att icke någon med skäl skulle
kunna anklaga honom för
orättfärdighet i handel och vandel.
När nu så förhåller sig, att en
människa är mera rädd om sin ära och sitt
rättmätiga anseende i världen, så förstå
vi genast, att synderna emot det
€t-tonde budet icke äro små eller ringa.
Ty detta bud omgärdar just vår
nästas ära och anseende. I Syraks bok
heter det: ’ ’Var icke en örontasslare
och förtala icke med d’in tunga, ty en
tjuv är en skamlig ting, men en
belackare är en mycket slemmare." Syr.
5: 17. Och åter: "En tjuv är icke så
ond som den sig till lögn vänder, men
på det sista komma de båda i fördärv."
Syr. 20: 27.
Kära barn, det ligger den allra
största vikt vid att vänja sig vid att tala
sanning och att vara sanna. Det
finnes ett ordspråk, som säger: "Vanan
blir människans andra natur". Och
genom att vänja sig att icke tala san-
ning går det lätt därhän, att hela vårt
liv blir osant. I haven utan tvivel
hört sägas om någon: "Den personen
kan icke tala sanning." Hålle oss
Herren vid sans och besinning, så att
våra länder äro omgj ordade med
sanning !
En bönhörelse efter 50 år.
Det har många gånger hänt, att;
föräldrars böner för sina barn blivit
besvarade långt efter sedan de läppar,
som uttalat dem, multnat till stoft.
Så skedde även vid den händelse, som
vi här vilja berätta.
När en sjökapten K. seglade ut på
sin sista resa, nedskrev ban på ett
papper en bön för sin lille son och
lade sedan ned det i en ekkista.
Efter hans död på sjön låste hans änka
igen kistan, och när hon låg på sin
dödsbädd, gav hon nyckeln åt sonen.
Denne växte upp till en ogudaktig och
utsvävande man. En dag, då han
redan uppnått medelåldern, föll han på
den tanken att öppna kistan endast
för att tillfredsställa sin nyfikenhet.
Han fann där ett papper med denna
utanskrift : "M. Ka bön för sin
hustru och sitt barn." Efter sedan ban
läst bönen lade ban papperet tillbaka
i kistan ooh låste till den, men de ord
han läst, kunde han icke stänga ute
från sitt oroliga hjärta. De ’brände
därinne med glödande kol. Han blev
så djupt bedrövad och orolig, att hans
muntra umgängesvänner trodde, att
han blivit rubbad till förståndet, Han
föll ned i stoftet inför Gud, ropade till
honom om nåd och började ett nytt liv
i bön och tro och lydnad för Gud. Så
bevisade sig Herren ännu en gång
såsom en Gud, vilken det lönar sig att
förtrösta på, och så besvarade han på
ett härligt sätt en bön, som blivit
nedlagd icke blott i ekkistan utan även i
hans fadershjärta för ett halvt
århundrade sedan. L. L.
CS2C3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
