Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11 - 18 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
En liten flickas mission.
För B. S. av C—n.
För några dagar sedan hörde jag
under ett möte en predikant berätta
följande lilla händelse ur livet, Jag kan
icke neka mig nöjet att i min tur söka
skildra den, och hoppas jag, att den
måtte få bliva till välsignelse för
någon.
Ella hette en liten flicka, som växte
upp i ett, mänskligt sett, gott och
välbärgat hem, där hon genom sitt
älskliga väsen vann allas hjärtan. Hon
var ett djupt tänkande barn, som även
hade sinne för det sköna, och i
synnerhet fängslades hon av musik. Då
hon själv röjde en ganska god
musikalisk begåvning, fylldes ofta hemmet av
hennes klara, välljudande toner. Lilla
Ella var siij fars ögonsten, och denne
lyssnade med faderskärlekens stolthet,
när hans lilla flicka vid orgeln
föredrog sina små sånger.
Till orten kom en troende lärarinna,
som började samla de små omkring
Guds ord. Även Ella utverkade sig
genom en troende släktings försorg
föräldrarnas tillåtelse att besöka
söndagsskolan, ehuru talet om korset var för
fadern en styggelse. Så skickades då
lilla Ella i väg att höra om Jesus,
barnens vän, som älskat oss så högt, att
Han utgivit sig själv i döden till vår
frälsning. Hennes känsliga själ
mottog här de djupaste intryck, och det
dröjde icke länge, förrän hon i
hemmet började sjunga de kära sånger,
hon i söndagsskolan fått lära sig. En
•dag satte hon sig vid orgeln och sjöng
den gripande sången: ’ ’Den stunden i
Getsemane jag aldrig glömma kan"
o. s. v. Hennes fader, som från det
närgränsande rummet hörde Ella
sjunga, kom förtretad in och bad henne
på det bestämdaste förskona honom
från sina andliga sånger. Lilla Ella
lydde, men föga anade då varken hon
•«ller hennes fader, att just denna sång
skulle få en så genomgripande
inverkan på deras liv.
Tiden gick, men lilla Ella blev allt
blekare om kinden, hennes sång blev
allt mera sällsynt, och slutligen
insjuknade hon. Föräldrarna märkte
snart till sin outsägliga sorg, att deras
älsklings sjukbädd förvandlades till
dödsbädd. Då Ella kände, att slutet
nalkades, bad hon sin far om ett
samtal. När han kom in i rummet, räckte
hon bönfallande sina händer mot
honom och sade: "Käre far, lova mig en
sak!" Fadern lovade under tårar att
onx möjligt uppfylla sin lilla dotters
önskan. "Lova mig, far", återtog
Ella, "att när jag är död, du församlar
allt vårt husfolk ’och alla våra
arbetare och för. dem sjunger min
älsklingssång: "Den stunden i Getsemane"
o. s. v. Med bävan i hjärtat lovade
fadern sin döende flicka att
efterkomma hennes begäran. Ännu några
dagar, och lilla Ella fick hembud. I
förkrossande sorg dröjde föräldrar och
syskon vid hennes stoft.
Begravningen var över, och i
hemmet stirrade saknaden från varje vrå.
Faderns sorg var gränslös. Hans löfte
till Ella plågade honom ofta, men han
kände sig alldeles oförmögen att ännu
uppfylla detsamma. En dag kom dock
hans lille son och frågade, om han
glömt, vad han lovat Ella, och snart
blev den lille fadern för stark, och allt
husets folk inkallades. Far satte sig
vid orgeln, slog upp nothäftet och
försökte sjunga: "Den stunden i
Getsemane jag aldrig"––. Längre
kom han dock ej. Efter upprepade
fruktlösa försöke att sjunga versen till
slut, brast hannt i högljudd gråt. Den
store, starke mannen måste med allt
sitt folk ned på knä. Den gången
blev Hjälten från Getsemane honom
för stark. En troende tjänstekvinna
ledde de församlade i inlierlig bön, och
Guds Ande var nära. Snart fick den
förtvivlade fadern syn på den korsfäste.
(Forts, å sid. 86.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
