Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13 - 1 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■104
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
med munnen, utan en som lever i
Kristus ooh sä bliver i evighet när
honom." O Tve Kim steg upp från
sin stol, då han yttrade dessa ord.
"Men om ni lämnade edra hedniska
vägar, måste ni väl ock övergiva edra
hedniska bekantskaper?" frågade
timmermannen. "Det var väl icke så
litet att lida, kan jag tro."
".Tag hade åtskilligt bittert att
erfara av mina grannar och av mina
släktingar", genmälde O Tve Kim, och
en skugga for över hans ansikte vid
påminnelsen om, vad han lidit av de
sina. Men detta drag’ av smärta
utplånades snart, då han tillade: "Men
jag had;1 glädje och uppmuntran cckså.
likaväl som bedrövelse — ja, glädje
mer än bedrövelse, ty det har blivit
mig givet att vinna själar för Kristus,
loke få av mina landsmän hava lyssnat
till det glädjefulla; budskapet om Jesus,
som jag fått bär’a till dem, och några
hava icke blott lyssnat, utan de hava
trott frälsningsordet.’’
Ports.
eo
MIH KI11 SKOG,
(Med vignett.)
Skogen står lik ett tempel rart,
susar, susar så underbart,
sjunger ut all sin längtan djup
efter vårglans kring brant och stup.
Vinden viskar i stelnad säv:
Blir det månne ej åter vår,
dä den frigjorda böljan får
smeksamt skvalpa kring båtens stäv?
Solen smyger sitt klara sken
över barr, över snöig sten.
Gråa aspen, som sliten står,
då och dä ock en smekning får.
Hösten all hennes fägring tog.
Inga visor hon sjunger mig;
bladen multna pä vintrig stig. •—
Än dock grönskar min fagra skog,...
Kära skog, hur du lockar, drar
än. som i mina gossedar!
Lika drömfull och skön dti står
sommar, vinter och höst och vår,
lika frisk är din mantelflik.
Du om h ön o m mig minner på,
som, hur tiderna växla må,
är från år sig förbliver lik.
Du, som än med ditt allmaktsord
leder himlar och hav och jord
men ock vårdar det minsta grand:
Sträck kring Sverige din fadershand’.’
Giv oss, Herre, var dag vårt bröd!
Häll om broddén din ömma vakt
under täcket, du på den lagt!
Var vårt fäste, vår hjälp, vårt stöd!
K. K—n.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
