Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23 - 10 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
179
lämna sin post. I sin hjälplöshet
tänkte han på Herren, och huru han i
öknen hade låtit vatten flyta ur klippan.
Han kunde ju hjälpa även här. Ur
hjärtats djup suckade han till
Herren : Herre, skaffa mig vatten. Du
ser ju, att jag förgås av törst. I
samma ögonblick ljuder ett skott från
fästningen1, en bomb susar genom
luften och slår ned strax invid soldaten,
så att ban faller till marken,
överstänkt av lera och sand. Han reser sig
upp, skakar av sig leran och tackar
Gud. som bevarat hans liv. Den
brännande törsten har han för ögonblicket
alldeles glömt. Där, varest bomben
slagit ned, är ett djupt hål i marken.
Ovillkorligen vänder han sig dit, och
— vad ser ban? Klart, friskt vatten
sprudlar fram. Han böjer sig ned och
fyller sin flaska samt gripes av en
känsla liknande Jacobs, då han
uppvaknade från sin dröm och utbrast:
Sannerligen är Herren på detta rum.
Detta är ju det. under, varom han nyss
bad. Fadern i himmelen hade hört
hans bön och befallt, att bomben
skulle öppna en källa åt honom, så att ban
icke skulle försmäkta på sin post.
C5S3
Kapten Haverly.
För omkring trettio år sedan —
berättade häradshövding Smith — kom
jag in i en bokhandel i en stad i
Amerika för att fråga efter några böcker,
som jag behövde. Under tiden kom en
liten trasig, knappt tolvårig gosse in
och frågade efter en geografi.
"Det finns en hel massa", sade
bokhandlaren.
"Hur mycket kosta de,"
"En dollar, min gosse."
"Jag visste ej, att de voro så dyra".
Han vände sig om och tänkte gå,
men just då han skulle öppna dörren,
besinnade han sig och kom tillbaka.
"Jag har blott sextioen cent",
sade han. "Vill herrn låta mig få
geografien och vänta litet på resten av
pängarna ?’’
Med vilken spänd uppmärksamhet
hans små livliga ögon väntade på
svaret, och sedan tycktes han formligen
vilja sjunka ihop i sina trasiga kläder,
då bokhandlaren icke så särdeles vänligt
sade till honom, att han icke kunde göra
det. Den besvikne lille stackaren såg
på mig med ett svagt försök att le och
lämnade åter boden. Jag följde efter
honom och gick ifatt honom.
’ ’Vad skall du nu göra ?’’ frågade jag.
"Jag tänker försöka på ett annat
ställe."
"Skall jag gå med dig och se, hur du
lyckas?"
’,’Ja, om herrn vill", sade han i
något förvånad ton.
På fyra olika boklådor följde jag
honom, och överallt blev han aVvisad.
’ ’Vill du försöka ännu mer ?’’ frågade
jag.
"Ja, jag skall försöka hos
allesammans för att se, om jag verkligen inte
kan få någon.
Vi gingo in i den femte bokhandeln.
Manligt och oförskräckt steg gossen
fram och sade öppet, vad han ville och
huru mycket pengar han hade.
"Vill du mycket gärna hava boken?"
frågade bokhandlaren.
"Ja, herrn, mycket gärna!"
"Varför vill du så gärna ha den?"
’ ’För att läsa i den. Jag kan icke gå
i skolan, men jag studerar hemma. Alla
andra gossar ha en sådan bok och
komma före mig. Dessutom var min far
sjöman, och jag skulle vilja veta något
om de platser, han brukade fara till."
"Far han inte på sjön nu längre?"
frågade bokhandlaren.
"Han är död", svarade gossen rörd.
Efter en stund tillade han: "Jag vill
också bliva sjöman."
’ ’Du, verkligen!’’ sade herrn och drog
nyfiket upp ögonbrynen.
"Ja, om jag får leva."
(Forts, å sid. 182.)
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
