Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24 - 17 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
Pappa gav Gud äran.
Lille Henrik kom in i matrummet,
satte sig’ ned vid frukostbordet ock
lade för sig av maten utan att vänta
på sin fader, som alltid först bad Gud
välsigna maten.
"Innan vi läst bordsbönen!"
utropade hans moder förvånad.
Henrik, som ägnat sig åt den
behagliga lukten av den varma
ugnspannkakan, såg förlägen och missnöjd
ut.
"Jag hoppas, min gosse, att du
icke glömmer, att det är Gud, som
giver oss det dagliga brödet", fortfor
modern.
"Jag tycker, att det är pappa, som
gör det", sade den lille missmodigt,
"Pappa plöjer och sår och skördar och
tröskar och betalar kvarnpengar för att
få säden målen."
I detsamma kom fadern in, gick
fram till bordet, knäppte samman
händerna och bad Gud välsigna den mat,
han givit dem. Genom den öppna
dörren hade han före sitt inträde i
rummet oförmärkt hört, vad hans lille son
sagt. När han satte sig ned sade han
därför: "Henrik, jag skall giva dig
ett sädeskorn, att du må låta det växa
utan Guds hjälp."
"Pappa", sade den lille gossen
förvånad.
"Naturligtvis får du icke bruka
Guds jord, Guds solsken, Guds regn.
Du skall göra det helt ensam utan
någon hjälp av Gud."
Henrik böjde huvudet och såg
förlägen ut. Han började förstå, vad
hans fader ville lära honom. Pappa
gav äran åt Gud. Från den dagen
underlät ban aldrig att tacka Gud för
maten och bedja Gud välsigna den.
Henrik är visst icke den ende, som
behövde lära denna, läxa. Där äro
många både barn och äldre, både män
och kvinnor, både fattiga och rika,
vilka dagligen av Gud emottaga föda
och kläder och allt, vad de till livets
nödtorft behöva, utan att däri se en
Guds gåva, utan att erkänna det och
tacka honom därför.
Tackar du honom?
cssd
Ett modigt svar.
En rik köpman överräckte en morgon
till sin unge kontorist ett brev, vari en
order på varor blev återkallad.
Köpmannen sade med ett överlägset leende:
’ ’Frans, besvara detta brev! Säg,’ att
varorna hade avsänts, innan återbudet
kom!"
Frans såg på sin chef méd en sorgsen
men fast blick och svarade:
"Det kan jag inte."
"Varför icke", frågade köpmannen
häftigt.
’ ’För att varorna ännu äro kvar i
magasinet; att säga så vore ju en lögn."
"Jag hoppas, du alltid förblir lika
sannfärdig", svarade köpmannen, vände
sig om och gick.
Hur gick det månne den unge
mannen? Miste han sin plats? Nej,
köpmannen var alltför klok att visa bort
ur sin tjänst en person, som icke ville
ljuga. Han visste att värdera en sådan
medhjälpare och gjorde honom med
tiden till den mest betrodde mannen på
sitt kontor.
Hur Herren leder.
I fiskläget rädde en obeskrivlig oro och
förvirring. Och den utgick från den lilla
ljusgröna bostaden, som låig så vackert i
skyddet av berget, där dst gamla .sjömärket
stått i urminnes tider. En lycklig familj
bestående av far och mor ooh fyra barn,
levde där fram livet i bön och gudsfruktan.
Ty utan att bedja och arbsta kan ingen
människa vara rätt och sannt lycklig. —•
Lycklig, säger jag, om ej fiskarhustrun Ida
själv haft en tung sorg att släpa med sig
geno.ni livet, fastän hon var medveten om
att Gud bar både henne själv och hennes
börda. Dat var sargen över en kär broder,
(Forts, å sid.~T90.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
