Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24 - 17 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
hur han sade : "Alltså skicka det niecl
min adress: Anders Lind, ’Under tak’,
via Filadelfia: därifrån hämtar jag
maskinerna."
"Gud välsigne dig, Anders!" Dessa
ord hörde Anders, när han hastigt
trädde ut på gatan. Framför honom stod
en gammal, snygg kvinna, med ett
vänligt, leende i sitt fryntliga anlete, ur
vilket blickade två lysande ögon emot
honom, lion" räckte honom handen,
sägande: "Här är jag nu; det var då
för väl, att jag genast träffade dig.
Gud övergiver dock icke en gammal
mor, som förtröstar på honom." —
Anders, ty det var naturligtvis han, såg
upp. "Mor, mor, var kominer du
ifrån?" ropade han glatt och slöt
henne på öppna gatan hårt i .sina starka
armar.
"Jag kominer direkt från Sverige",
svarade mor Beata, som var mycket
glad, men alls icke förvånad, att hon
träffat sin måg. Hon hade ju väntat
honom, och han hade just kommit i
rätt tid; ty hon längtade bort från
staden, där man icke kunde sova lugnt.
"Men var är Maria?" frågade hon.
"Hemma, mor lilla; hon anar
ingenting 0111 din ankomst."
"Då skola vi genast fara till henne.
Eller har du ännu göromål?"
"Men mor, vi bo långt härifrån.
Och du förundrar dig alls icke, att jag
tillfälligtvis är här, och ännu mer att
vi genast träffade varandra i denna
jättestad, där man kan leva i många
år, utan att möta varandra?"
"Nej, min son, jag kan icke
förundra mig däröver, men hjärtligen vill
jag tacka min Gud. Han visste ju, att
jag väntade på dig; han visste, var jag
var och var du var; då var det ju för
honom blott en småsak att föra oss
tillsammans. ’’
"Mor, det är ett rent under!"
"Å, käre Anders, sådant här är jag
redan van vid — av h o n o m. Så har
ban alltid hulpit mig sedan barnaåren.
Om jag med bästa vilja icke vet eller
kan något, så säger jag det till honom,,
och han gör allt väl."
Anders var ännu icke lugn. Mor
Beata måste berätta, varför hon icke
skrivit och huru det varit möjligt, att
hon utan noggrann adress kunde
begiva sig på väg. Hennes fasta tro och
barnsliga förtröstan hade något
överväldigande för den starke mannen, som
med all sin gudsfruktan dock var van
att "se med egna ögon". Denna
händelse var för honom en predikan, som
han aldrig glömde i hela sitt liv.
De hade nu båda kommit till det
hus, där Anders bodde. Mor Beata
visste alls icke, var hennes saker voro;
kaptenen hade skickat henne med sin
tjänare dit, och han var i cigarrboden.
"Nå, därifrån lär han väl allaredan
ha vänt åter till sin herre", sade
Anders. "Vila nu ut dig i mitt rum; jag
vill gå till kaptenen och fråga honom."
"Ja, och tacka honom, att han så
vänligt tagit sig an en gammal kvinna",,
bad mor Beata, "och säg honom, att
vår Herre Gud har gjort allt väl."
Nu trädde de in i rummet. De
trodde knappt sina ögon, då de funno
Maria sovande där. Mor Beata stod tyst
med knäppta händer bredvid sin
dotter, men Anders fattade henne i armen
och sade högt: "Maria, Maria, varför
har du kommit hit? Barnen —"
Ports.
Linnéa,
illustrerad sommartidning för de små
och deras vänner är utkommen.
Bland innehållet nämnes:
BETRAKTELSE av Alfr. Engström.
SVERIGES UNGA VÅR. Poem av K. K—n.
LILLE BERTILS FRÅGA. Sann
skildring av K. K—n. MYCKET
FAGERT OSS BLEV GIVET. Poem av
K. K—n. SONJAS GAMLE VÄN.
Ur verkligheten av K. K—n.
Pris 10 öre. Rekvirera i god tid
från
B. SENAPSKORNETS EXP.,
Norrköping.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
