Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24 - 17 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
-ning hämtade hon sig. Och hon svimmade
inte.
"Fritz!" viar det enda hon kunde säga.
"Ja — den odågan, som hittills endast
gjort dig sorg. Men Gud har förlåtit och
välsignat mig och gjort folk av mig. Jag
har varit ända upp i guldlandet Alaska och
samlat guld, ser du. Men guldet får ej
vara min herirs utan min tjänare. Ooh under
tiden har hemlängtan regerat mig till både
kropp och själ, och hem måste jag — hem
-till Sverige — och dig. Och utan att veta
om att du var bosatt här i skärgården,
köpte j ag det här ställ at, säkert genom Guds
ledning. Sen — så tänkte jag — skall jag
göra efterforskningar efter min försummade
syster. Då styrde Gud så, att jag mötte
dina barn ute till sjöss, och, som de tappat
sin ena åra, gav händelsen mig anledning
att stå dem bi och komma i samtal med
dem. Och den slående likheten mellan din
flicka och diig kom mig att framställa
några frågor, varigenom jag fann den ledtråd
jag behövde utan att söka. Det var Guds
fi rig ar, ser du. Och nu frågar jag dig,
syster Ida, kan du förlåta mig att jag gjort
dig detta nya bekymmer till det gamla?
Vill du förlåta såsom Gud förlåter — allt
— allt?"
Hans röst var på samma gång upprörd
ooh bevekande.
"Jag kommer inte ihåg något annat än
att jag har dig ooh mina barn åter", log
Ida i tårar. Glädjen var alJt för stor mot
hennes förra sorg.
Ida ooh Lena måste nu deltaga i de
förlorade barnens hemkomstf.est och syster
och systerbarn sluppo ej från det ståtliga
Kilsborg förrän sent på kvällen.
En sådan dag hade de aldrig förr haft.
"Var har du din man? Ute på fiske väl?"
hade han frågat sin syster under tiden.
"Det förstås. Han kommer hem om Gud
bevarar honom, redan i denna kväll. Vad
han ska bli förvånad!"
"Det ska bli livat att göra hans
bekantskap. Och se’n skoila vi aldrig skiljas mer,
varken på jorden öller i himlen, om Gud får
leda ooh bevara oss."
Betty.
LKäKJ
På Guds försyn.
En verklighetsskildring från 1850-talet.
Forts.
Ack, vad hon var trött och uppskakad
av rörelse, ångest och ansträngningar!
Och när hon var så till mods, huru må-
ste då den arma modern vara, som
ensam och övergiven irrade omkring här.
Var var hon nu? Var skulle de söka
henne? — Att hon kommit i dag med
fartyget, tvivlade hon icke på.
Maria satte sig i en gungstol, och hon
var så utmattad, att hon somnade efter
några minuter.
* &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
