Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 25 - 24 Juni
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
blir vedhuggning, trädgårdsskötsel och
sådant. En varm, bra bostad. Nå, vill ni
eller inte?"
Hans skarpa och dock vänliga blickar
tycktes tränga till mannens innersta. Han
sänkte ögonen, och det trotsiga draget i
hans ansikte veknade.
"Jo, om herrn så vill -—".
Kamrer Sten räckte honom sin hand.
"Jag vill lita på er", sade han.
Det skälvde till i mannens ansikte, och
kamrer Sten kände en god stund efteråt
greppet av hans starka näve.
Sedan gick han, men jungfrun stannade
kvar. Och medan hon skötte om den
sjuka och barnen och snyggade till i rummet
så gott hon kunde, satt f. d. straffången vid
den flammande brasan med händerna för
ansiktet, och då och då droppade en tår mellan
de bruna fingrarna.
"Jag vill lita på er!" — vad de orden
gjort honom gott!
*
Ett par dagar därefter stannade
överstinnan Hjelms ekipage utanför den låga
dörren, som på hennes knackning genast
öppnades. Den sjuka modern låg fortfarande
till sängs, men bädden såg helt annorlunda
ut än vid den fina damens förra besök.
Mannen hade redan börjat sitt arbete,
fastän den nya bostaden ej ännu var ledig.
överstinnan syntes helt överraskad.
"Min goda madam, ni ser kryare ut. Det
gläder mig. Och vad ni fått varmt här
inne, och ett så präktigt täcke!"
"Ja, hennes nåd kan aldrig tro — men
bär har varit en herre så vänlig som —
ja, en Guds ängel, och nog var det Herren,
som sände honom. Vi ha fått så mycket gott
av honom, men det bästa är, att min man fått
plats som gårdskarl hos honom — och han
tog Frans i hand, stackarn, som dom
annars inte vill se åt, och så sa’ han: ’Jag
vill lita på er’, sa’ han. Det gjorde mer
gott än allt det andra tillsammans."
"Vad är det för en herre?"
"Jag har rakt glömt hans namn, men
jungfrun kallade honom kamrer, och han
var bra lång och gråhårig och såg barsk
ut, men var så vänlig ändå — Gud välsigne
honom!"
"Det står ett namn på vedkorgen där
borta", inföll en av gossarna och kröp
sedan bakom de andra, förskräckt över sin
djärvhet.
överstinnai! närmade sig spisen och tog
fram lornjetten.
"Evert Sten!" läste hon och stirrade på
namnet, liksom hade hon ej trott sina ögon.
"Den gamle tvärrviggen!" Hon kände sig
riktigt slagen; men varför skulle han ock-
så handla tvärt emot sina orfl? Det förstås,
det hade han precis inte gjort — han hade
ju tyckt det bättre att skaffa karlen arbete
än att endast skicka honom penningar,
som inte räckte långt. Men, att han skulle
gå så här listigt tillväga bakom hennes
rygg —.
Nåja — det var ju gott att även hos
honom funnos vekare känslor — att han ej
var så hårdhjärtad, som hon trott honom
vara.
Och så gav hon kvinnan de hopsamlade
penningmedlen men kunde ej undgå känslan
av att hon blivit förekommen av en, som
rätt förstod sig på att öva välgörenhet.
Och huruvida överstinnan vid nästa
kaffebjudning underrättade väninnorna om sitt
misstag, det förmäler icke historien.
(B. E. T.)
C3SO
På Guds försyn.
En verklighetsskildring från 1850-talet.
Forts.
"Ack Anders, tänk blott, att vår
mor har kommit, det står i brevet; och
nu vet jag icke längre, var jag skall
söka henne; jag är i en sådan
ångest —"
"Maria, min käraste lilla Maria, jag
är ju här", ropade nu en röst. Maria
sprang upp. "Mor!" var allt vad hon
kunde säga.
Sedan berättades allt. Maria var, om
möjligt, ännu mer förundrad än
hennes man.
"O, vad jag har sprungit och åkt,
frågat och åter frågat — jag förstår
icke, hur jag kunnat somna!"
"Gud giver det åt de sina, medan
de sova, har vår pastor ofta sagt",
tröstade mor Beata.
John stod under tiden inför sin
herre, som med rätta var ond på honom.
"När jag säger dig, att du skall gå
med frun, så skulle du ha stannat hos
henne och icke köpt cigarrer. — Var
skola vi nu finna henne? Vände du
dig genast till polisen? Eller vet mrs
Svensson, till vilket hotell -du fört
henne ?’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:19:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/senap/1917/0199.html
