Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27 - 8 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
215-
voro både plantageägaren och hans
hustru omvända. Husbonden och
slaven omfamnade varandra och
blandade sina tårar tillsammans, i det att
Guds kärlek utplånade rasskillnaden
och allt det föregående. Guff blev
genast försatt på fri fot, han gjorde
inte en dags arbete inera på plantagen.
Men hans herre tog honom med sig
och de reste tillsammans i Sydstaterna
och förkunnade Guds outsägliga kärlek
till syndare.
En präktig pojke.
Han gick i fjärde klassen. En
trevlig liten florentinare på tolv år med
svart hår och blekt ansikte, äldste sonen
till en järnvägstjänsteman, som till
följd av små inkomster och stor familj
levde ett torftigt liv. Hans far höll av
honom o Ch var mycket god och
överseende mot honom, översende i allt, utom
vad som angick skolan.
Men i detta avseende fordrade han
mycket och var sträng, ty han önskade,
att sonen snart skulle vara i stånd att
få en ämbetsmanmaplats, så att han
kunde hjälpa till att underhålla
familjen. Och för att komma därhän, måste
han på kort tid lära sig mycket. Så
flitig sonen än var, uppmanade dock
fadern honom ständigt att arbeta mera.
Fadern var redan tämligen till åren,
och till följd av hårt arbete såg han
äldre ut, än han i verkligheten var.
Icke desto mindre skaffade han sig
arbete utom sin tjänstgöring för att
kunna försörja sin familj och satt uppe
halva nätterna, upptagen av dylikt extra
arbete, som vanligen utgjordes av
renskrivning. Helt nyligen hade han fått
i uppdrag av en förläggarfirma, som
utgav böcker och tidningar, att skriva
abonnenternas namn och adress på
omslagen och erhöll tre kronor för fem
hundra dylika adresser, skrivna med
stora oöh tydliga bokstäver. Men detta
arbete tröttade honom ,oeh han
beklagade sig ofta däröver.
"Jag förstör mina ögon", sade han.
"Detta nattarbete tar livet av mig".
En dag sade sonen: "Låt mig arbeta
i ditt ställe, pappa. Du vet, att jag
skriver lika bra som du."
Men fadern svarade: "Nej, min gosse,
du måste studera. Din skola är mycket
viktigare än mina adresser. Jag skulle
få samvetsförebråelser, om jag berövade
dig en enda timme. Jag tackar dig,
men vill det inte, och du skall inte tala
mera därom."
Sonen visste, att fadern icke skulle ge
med sig i denna sak, och talade icke
mera därom. Men vad gjorde han?
Han visste, att hans far slutade skriva
precis klockan tolv på natten och
lämnade sitt arbetsrum för att gå in i
sängkammaren. Ilan hade hört det flera
gånger, så snart väggurets tolvslag
förklingat, sköts stolen tillbaka, och han
kunde höra faderns långsamma steg.
En natt väntade han, tills fadern
gått och lagt sig, klädde sig därefter
helt försiktigt, smög sig varligt in i
arbetsrummet, tände lampan, satte sig vid
skrivbordet, där en hög adresslappar och
adressförteckningen lågo, och började
skriva, mycket noggrant härmande sin
fars stil. Han skrev med iver, ehuru
han kände sig litet rädd, och packen
blev allt större. Då och då lade han
ifrån sig pennan och gned händerna,
och så började han med mera iver, i det
han emellanåt lyssnade och log för sig
själv. Ett hundra sjuttio: en krona!
Därefter slutade han, lade ifrån sig
pennan, där han tagit den, släckte lampan
och smög sig på tåspetsarna därifrån
för att krypa till sängs.
Följande dag satt fadern helt belåten
vid middagsbordet utan att ha märkt
något. Han utförde detta arbete
maskinmässigt efter klockslag och tänkte
under tiden på andra saker. De
skrivna adresserna räknade han först
följande morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
