Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27 - 8 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
Då han nu satt vid bordet vid bästa
lynne, klappade han sonen på axeln oøh
sade: "Hör du, Giulio, ännu kan din far
arbeta, må du tro. På två timmar
skrev jag i går kväll en tredjedel mer
än vanligt. Handen är ännu ledig och
ögonen göra tjänst."
Och Giulio tänkte helt förnöjd:
"Utom det att jag skaffar honom större
inkomst, ger jag honom också den
tillfredsställelsen, att han tror sig vara
yngre. Jag måste stå på mig."
Klockan hade knappt slagit tolv nästa
natt, förrän gossen, uppmuntrad av
föregående dags framgång, åter steg
upp och gick till arbetet. Och så
fortgick det under åtskilliga nätter. Hans
far märkte ingenting. Endast en gång
vid aftonmåltiden sade han: "Det är
besynnerligt, vad det gått åt mycket
fotogen i huset på sista tiden!"
Giulio ryckte till, men hans far sade
ingenting vidare, och det nattliga
arbetet fortsatte.
Emellertid fick Giulio på grund
härav icke tillräcklig vila, utan steg upp
trött om morgnarna, och på kvällarna,
då han skulle läsa över sina läxor, hade
han svårt att hålla ögonen öppna.
En kväll — för första gången i hans
liv — somnade han över boken. "Vad
går åt dig?" utropade hans far och
klappade i händerna. "Arbeta!"
Giulio sträckte på sig ooh började åter
sin läsning. Men kvällen därpå och
följande dagar upprepades detsamma
.och ännu värre: han somnade över sina
böcker, steg upp senare än vanligt, hade
svårt att lära sig läxorna, som tycktes
ingiva honom motvilja. Hans far
började märka det och undrade, hur det
kunde komma sig samt gav honom sedan
förebråelser. Aldrig hade han behövt
göra det förr.
"Giulio", sade han en morgon, "du
gör inte längre din plikt oøh är inte lika
flitig som förr. Jag tycker inte om det.
Kom ihåg, att familjens alla
förhoppningar vila på dig. Jag är missnöjd med
dig, förstår du."
Vid denna tillrättavisning, den första
verkligt allvarsamma, som han någonsin
fått, blev han orolig.
"Ja", sade han till sig själv, "det är
sant, att det inte kan fortgå på detta
sätt. Det måste bli slut på mitt
bedrägeri."
Men vid kvällsvarden samma, dag sade
fadern helt belåten: ’ ’Kan ni tänka er,
att jag i den här månaden förtjänat
trettiotvå kronor mer än förra månaden
på mina adresslappar."
När han sagt detta, tog han upp en
påse karameller ur fickan, vilka han
köpt åt sina barn med anledning av den
opåräknade inkomsten.
Då fattade Giulio mod oeli tänkte:
"Stackars pappa, jag vill inte sluta upp
med att narra dig, men jag skall
anstränga mig mera, så att jag kan lära
mig något om dagarna, och om nätterna
skall jag fortsätta att arbeta för dig och
för alla de andra."
Och fadern fortsatte: "Trettiotvå
kronor mera! Jag är riktigt belåten —•
men den där" —och han-pekade på
Giulio —- "gör mig bekymrad."
Giulio mottog stillatigande
förebråelsen och höll tillbaka tårarna, som ville
bryta fram, men på samma gång kände
han sig mycket nöjd.
Han fortsatte sitt nattliga arbete, men
det blev honom allt svårare att stå emot
tröttheten, som ville taga överhanden.
Så fortgick det i två månader. Fadern
fortsatte att banna sonen oøh gav honom
emellanåt stränga ögonkast. En dag
gick han till och med till läraren för att
höra sig för hos denne.
"Nå ja, det går ju, det går, ty han
har gott huvud", sade läraren, "men
han har inte längre samma intresse som
förr. Han är sömnig, gäspar och är
tankspridd. Hans krior äro korta,
hopkomna i största hast och slarvigt
skrivna. Han skulle kunna göra det mycket
bättre."
Samma kväll tog fadern sonen
avsides och sade strängt till honom:
Forts.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
