Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28 - 15 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
"Ack nej, nej, säg inte så, pappa",
sade sonen och brast i gråt och öppnade
munnen för att bekänna allt. Men
fadern avbröt honom sägande:
"Du vet, hur vi ha det ställt; du vet,
att det behövs god vilja och alla slags
uppoffringar. Själv måste jag nu
fördubbla mitt arbete. Jag hade räknat
på att få en gratifikation på hundra
kronor denna månad och fick i morgse
veta, att jag inte får något alls."
Yid denna underrättelse höll Giulio
inne med sin bekännelse och sade
beslutsamt för sig själv: "Nej, jag skall inte
säga något utan bevara hemligheten för
att kunna arbeta för dig, stackars pappa.
Den sorg, jag förorsakar dig, gottgör
jag på annat. sätt. I skolan lär jag mig
tillräckligt för att få bra betyg; det är
angelägnare, att jag hjälper dig
förtjäna vårt uppehälle och underlättar
ditt arbete, som pinar ut dig."
Och åter förflöto två månader med
ansträngande arbete för Giulio både natt
och dag och bittra förebråelser mot
honom av fadern. Men det svåraste var,
att denne visade sig alltmera kallsinnig
mot sonen och sällan talade med honom,,
som om han vore ett vanartigt barn, av
vilket intet mera var att hoppas, och han
vndvek nästan att se på honom. Giulio
mä"kte detta och led mycket därav, och
dä fadern vände honom ryggen, sände
han honom helt förstulet en slängkyss,
med ett uttryck av barnslig hjärtlighet.
Men till följd av denna sorg och det
trägna arbetet magrade ten och
förlorade all färg och försummade sina
studier ännu mera.
Han insåg, att det snart icke kunde
gå längre, och varje kväll sade han till
sig själv: "I natt skall jag inte gå upp",
men då klockan slog tolv fick han
samvetsförebråelser. Han ansåg, att han
försummade sin plikt, om han låg kvar
i sängen oöh berövade sin far en kröna.
Och ban steg upp och tänkte på att hans
far skulle kunna vakna någon natt och
överraska honom eller också lägga
märke till bedrägeriet genom att räkna
adresslapparna.
Forts.
Vid bäcken.
Du klara, porlande lilla bäck,
som ilar framåt så yr och käck
emellan mossklädda stenar,
du alla hinder synes trotsa glatt.
Att hinna viken till mål du satt,
den dig med havet förenar.
Ack. kunde jag av dig lära blott
att hasta framåt mot målet brått
och aldrig här söka vila!
Ty ro blott gives i Herdens famn,
en fristad trygg är hans dyra namn,
dit rädda lammen få ila.
O -Jesus, mig över djupen bär
och i ditt sköte mig ro beskär,
när synd och sorg gör mig smärta!
Gör på min fruktan ett saligt slut,
och låt mig evigt få vila ut
invid ditt uppstungna hjärta!
Stina.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
