Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 29 - 22 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMÅ OCH DERAS VÄNNER.
N:o 29 — 22 Juli. Red. av K. K—n. Årg. 7 — 1917
Såsom Israel.
Gud, som fordom Israel du Jorde
ur Egypten och dess träldomsband,
som du folkets rop och suckan hörde
och det friade med mäktig hand,
liör ännu ditt folk och var oss nära
med din moln- och eldstod liksom då!
Värdes ännu för oss omsorg bära!
Själva vi ej någonting förmå.
Som i öknen du lät regna manna,
spisa även oss med himmelskt bröd!
Läska oss med livets dryck den sanna,
som du klippan vatten giva bjöd!
Med ditt folk i tålamod du handlat,
fast det ofta knorrat emot dig.
Bittert vatten du till sött förvandlat.
Genom havet du det banat stig.
De ormbitna, som i lägret lågo,
blevo ej av giftet dödade,
då de uppå kopparormen sågo.
Hjälp oss så, o Jesus, på dig se!
Såsom du för Israel dig tedde
och förgjorde fiendernas här,
som du trofast dem i öknen ledde
gör du än, ty du densamme är.
När vi en gång stå vid Jordansranden,
låt dess vatten dela sig för oss,
att vi hinna må den andra stranden
och av flodens böljor icke nås!
Låt oss landet i besittning taga,
som du våra fäder lovat har!
Pä ditt löfte vi emot det draga,
vetande: Det bästa ha vi kvar.
E. K.
Ett altare.
För B. S. av A. E—m.
"Ett altare av jord skall du
göra åt mig och därpå offra
dina brännoffer och tackoffer."
2 Mos. 20: 24.
Det är betecknande för
människonaturens djupa fördärv, att, trots allt,
vad Israels barn liade sett och hört
vid Sinai berg, Gud likväl behövde
befalla detta folk, att de icke fingo
göra sig några gudar jämte honom.
Och särskilt nämner ban gudar av
silver och guld. Herren, som känner
allas hjärtan, visste, att detta folk var
avgudiskt till sin natur. Och fastän
allt i denna värld kan duga till
avgudar, så är dock ingenting så mycket
dyrkat av allt skapat som silver och
guld. Och även då det blir fråga om
att vinna Guds vänskap och förvärva
sig rättighet, såsom man menar, till
himmel och salighet, så menar mången,
att guld och silver skall duga såsom
tillfyllestgörelse. Ack, hur mången
uppskattar icke det högt,-att han
offrat gods och penningar på missionens
altare eller givit något- av sitt goda
åt den behövande nästan, vilket är
gott och förträffligt men icke mer än
vars och ens plikt. Och när vi giva,
så lämna vi ju bort det, som vi förut
fått av Herren. Tv av hans band hava
vi undfått allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
