Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30 - 29 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
235
pà dörren. "Vem är där", frågade jag. "Det
är jag", svarade en liten gosse; "pappa
skickar detta paket till er." Då gossen gått,
öppnade jag paketet, och däri lågo de här
skorna. O, huru glad jag blev! Jag visste, att
Herren Jesus skickat mig dem. Ack, så god
lian är!"
essä
En bättre tid.
Solen strålar så vackert och varmt
<jver en trevlig rödmålad stuga, kring
vilken de lummiga björkarna sakta susa
för sommmarvinden.
På trappan sitter en medelålders
kvinna. Nu och då låter hon sitt
arbete sjunka i skötet för att ur en påse
bredvid sig strö korn åt hönsen, som
muntert krafsa i det gröna gräset på
gårdsplanen.
"God morgon, Alma", hälsar en
grannfru, i det hon går förbi stugan.
"Du har det så soligt och lugnt
omkring dig", fortsätter hon, "och du
kan nog behöva det. Ditt liv har ju
varit så mödosamt hittills."
"Ja, Gud vare tack för all sin nåd",
säger Alma stilla.
’ ’Din bättre tid har nu kommit. Få
se, när det blir lättare för mig", suckar
grannen.
"Vänta bara litet, Hilda", säger
Alma uppmuntrande, "snart äro alla
dina barn fullvuxna ock."
"Ja, då blir det nog bättre, men adjö
nu, Alma. Jag måste skynda till
torget."
Alma blev åter allena. Grannens ord
om "mödosamt liv" och "bättre tid"
ljödo ännu för henne. Ja, ’ ’mödosamt’’
hade Almas liv nog varit, så långt hon
kunde minnas tillbaka. Bland
främmande hade hon förtjänat sitt bröd, där
det ständigt gällt att bannlysa varje
"tanke på egen bekvämlighet och egna
tycken. Men nu hade den "bättre
tiden" kommit, nu hade hon ett eget hem
om ock litet. Och hon sträckte förnöjd
ut sin hand i det varma solskenet,
liksom ville hon fånga en stråle av ljuset,
som nu så rikligen flödade ned över hen-
ne. Och djupt ur hennes hjärta steg
lov och tack till "all hugsvalelses Gud",
och hon bad, att han i nåd skulle lära
henne nyttja den "bättre tiden" efter
hans vilja, bad om nåd att få vandra
sin väg ledd av sin Frälsares hand och
leva, icke för sig själv utan "för
honom, som dött och uppstått också henne
till godo och skänkt henne syndernas
förlåtelse och därmed liv och salighet.
Posten anlände. Ett brev. Hon bröt
det genast. Det var från en vän.
Men läsningen av det tätt skrivna
arket tycktes icke bereda henne
oblandad glädje. Hon såg tankfall ut, och
med en suck vek hon ihop brevet.
Vännen hade skrivit om en fader- och
moderlös flicka, en liten övergiven
stackare, och frågat, om icke Alma ville giva
den hemlösa lilla huld och skydd lios sig.
Och nu just, när jag så fröjdat mig
över mitt lugna liv — tänker hon
misslynt — nu just skulle jag bli uppmanad
att taga i mitt hem en liten fridstörare,
ty det blir ändå ett barn alltid i mer
eller mindre grad.
Hon ögnar ånyo genom brevet.
Plötsligt stannar hon vid orden: "Det är
ett älskligt barn; hon tror så visst, att
den gode herden, som tog hennes mor
till sig, också skall giva sitt lilla lamm
ett hem. Ja, hon är verkligen en av
dessa små, som tro på honom."
"En av dessa små, som tro på
honom", upprepar Alma tankfull för sig
själv — vad har min Frälsare sagt om
dem?
"Vilken, som undfår ett sådant barn
i mitt namn, han undfår mig". Och
plötsligt ljuder det för henne: ’ ’Du har
ju bett, att Jesus skulle taga sin boning
hos dig, bett att få leva för honom; här
har du nu svaret på din bön.’’
Och Alma svarar: "O, min Herre är
det så, då vill jag icke undandraga mig
detta ditt nya nådebevis. Välsigna du
den lilla, som jag vill undfå i ditt
namn".
Ellida.
cssn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
