- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 7 - 1917 /
280

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 35 - 2 Sept. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET

280

naturligt var, prisade munkarna
storligen denna hans handling, men Hans
Luter vände sig till sin son och sade:
"Har du icke läst i skriften, att du
skall lyda din fader och din moder?"
Dessa ord sjönko djupt i Luters hjärta.

Den unge prästen skulle icke länge
få förbliva dold i ett kloster. Den
väl-villige Staupitz hade icke glömt sin
vän, utan han talade om honom med
kurfursten Fredrik av Sachsen, vilken
år 1508 inbjöd honom att bliva
professor vid universitetet i Wittenberg.
Med hurudana känslor måste han icke
hava lämnat Erfurth, varest han hade
arbetat och lidit så mycket, varest han
hade tillbragt tre år i ett dystert
kloster, varest han hade först lärt känna
Staupitz och varest han först hade sett
Bibeln! Forts.

C323

Den sönderhuggna bibeln.

En bibelspridare kom för många år
sedan till en liten stad i västra
Massa-cbusets. Där fick han höra om en
familj, som icke en gång ägde den minsta
del av Bibeln, så fientlig mot
kristendomen var mannen där. Bibelspridaren
gick strax dit och fann hustrun
sysselsatt med att hänga ut kläder, som hon
hade tvättat. Under samtalet med
henne tog han fram en vacker bibel och
bjöd den åt henne. Med en leende blick,
vilken tydligt visade hennes tacksamhet,
räckte hon ut sin hand för att taga
emot bibeln men ryggade tillbaka, ty
hon kom i detsamma ihåg sin mans
fientlighet och fruktade, att det skulle
misshaga honom. Bibelspridaren
föreställde henne då, huru människan
behöver gudomlig ledning, och att den
meddelas genom denna heliga bok. Igenom
detta tal verkade Guds Ande så på
hennes hjärta, att hon vågade taga emot
bibeln. Men just i detsamma
framträdde hennes man, bärande en stor vedyxa
på axeln. Seende bibeln i sin hustrus
hand, såg han hotande på henne och
sade till bibelspridaren:

"Vad vill du min hustrüT’
Bibelspridaren lugnade honom med
några bevekande ord. Sedan gick
mannen till sin hustru och sade:

"Vi hava allting gemensamt, och så
vilja vi även hava denna". Därpå tog
han bibeln ur sin hustrus hand, lade
den på huggkubben och med ett väldigt
hugg delade han den i två delar och
givande den ena delen till sin hustru,
stack han den andra i sin egen ficka.
Efter några dagars förlopp högg han
ved i skogen. När han åt middag, föllo
hans tankar på boken, han hade, och då
han tog upp den, föllo hans ögon på
sista bladet av hans del. Han begynte
läsa och vart snart intresserad av den
förlorade sonens historia; men den
slutade i hans del, där det heter: "Jag
vill stå upp och gå till min fader."
Hemkommen på kvällen sade han till
sin hustru:

"Får jag hit din del av bibeln? Jag
har läst om en gosse, som gick bort från
hemmet, och sedan han lidit stora
svårigheter, beslutade han sig för att gå
tillbaka. Där slutar min del av boken,
och jag önskar veta, om han kom
tillbaka, och om den gamle mottog
honom." Han läste berättelsen om och
om igen, fortsatte sedan långt in på
natten att läsa. Under lediga stunder
följande dag såg hustrun honom läsa i de
nu återförenade delarna. På aftonen
sade han plötsligt till sin hustru:

"Denna bok är den bästa, ;iag
någonsin läst."

Han läste sedan dag efter dag.
Hustrun märkte av de få ord han yttrade,
att han allt mer fästades vid den förut
för honom så förhatliga boken. En dag
sade han:

"Hustru, jag vill försöka att leva
efter denna bok. Jag tror, att hon är
människans bästa ledare."

Och Guds Ande fick utföra sitt verk
i hans hjärta.

Så segrade även här Guds dyra ord.
"Himmel och jord skola förgås, men
mina ord skola icke förgås", säger
Herren Jesus.

Tryckt på, Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1917.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:19:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1917/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free