Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37 - 16 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
i hans famn — nu hindrade intet
skymmande moln.
Huru kunde han vara så förlåtande och
god just emot henne. Jo, hennes dyre
Frälsare hade satt livet till för att försona
hennes synder. O, hon älskade honom!
Visst bävade hon för sin egen
svaghet, men se, det var en sådan tröst, att
hennes Frälsare var stark och mäktig och
skulle veta att stödja och hjälpa. Han
kände ju, som ingen annan, även barnens
frestelser.
Så ljuvligt ändå, att den höga muren var
borta!
__(D. L. M.)
f i
Reformatorn.
Forts.
Ett den tidens ordspråk sade: "Den,
soin första gången reser till Rom,
söker en skalk, andra gången finner han
honom och tredje gången förer han
honom med sig"; "men nu", sade
Luter, "kan man göra dessa tre resor i
en". Han menade därmed, att
gudlösheten i Rom var så stor, att man
näppeligen kunde göra ett besök där, utan
att därav besmittas.
Strax Luter kom till Rom, hängav
ban sig dock av hela sin själ åt den
romerska kyrkans fåfänga gudsdyrkan.
Han gick så långt i vidskepelse, att
han till och med tänk’te vid sig själv:
"Det är skada att mina föräldrar
ännu leva, ty det skulle hava varit mig
den största glädje att nu få befria dem
från skärselden genom mina mässor,
böner och goda verk!" Vid ett
tillfälle lät påven kungöra, att var och
en, som på bestämd dag kröp på sina
knän uppför den så kallade
Pilatus-trappan, skulle få förlåtelse för alla
sina synder. Även Luter började då
att krypa uppför den nämnda trappan,
men han hade icke hunnit långt,
förlän han i djupet av sin själ tyckte sig
höra en väldig stämma utropa: ’ ’Den
rättfärdige skall leva av sin tro." För
tredje gången berörd utav kraften av
dessa Guds ord, reste han sig upp från
sin krypande ställning och blygdes
över sin dåraktiga vidskepelse, samt
gick därifrån visare än han kom dit.
Det var till mycken nytta för Luter,
att han besökte Rom. Han kom elit
med djup vördnad för och beundran
över denna stad, men återvände till
Wittenberg fullt övertygad om, att det
fanns mycken synd och dårskap även
i själva påvestaden.
Åttonde Kapitlet.
Såväl den ädle kurfursten av
Sachsen som Staupitz önskade att upphöja
den fattige munken, som de gjort till
professor, i ett ärofullare stånd. De
ville, att Luter skulle utnämnas till
teologie doktor, som är en högre
prästerlig värdighet ; men Luter, som
fruktade för utmärkelser, vägrade att
mottaga denna titel. Men, såsom en gång
förr, gendrev även nu Staupitz alla
hans invändningar, och då Luter
slutligen nämnde sin fattigdom som ett
hinder därför, försäkrade honom
Staupitz, att kurfursten skulle bestrida alla.
utgifter, som-därmed voro förenade.
År 1512 avlade Luter
teologie-dok-tors-eden, vilken innehöll en högtidlig
förbindelse att i läran troget förbliva
vid den Heliga Skrift och att försvara
henne mot alla falska lärare. Han
vinnlade sig ock allvarligt om, att
sam-vètsgrannt hålla denna ed.
Vid ett tillfälle sändes Luter att i
Staupitz’ ställe visitera klostren. Bland
andra kloster han då besökte var även
det i Erfurt, varest han själv först
ingick som munk. Underligt måste
det hava förefallit honom, att nu såsom
en högt uppsatt och myndig man
besöka det ställe, varest han en gång
hade tjänstgjort som portvaktare,
dragit upp tornuret och sopat kyrkan!
Mycket gott uträttades emellertid
därigenom att Luter visiterade
klostren, ty han undervisade munkarne i
Herrens sanningar. Många av
munkarne, särskilt de av Augustinerorden,
vilken han själv tillhörde, blevo ock
sedan trogna evangeli budbärare. Men
sedan Luter hade använt sex veckors:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
