Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 40 - 7 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
åter upptagas i kyrkans sköte. Men
gjorde han ieke det, utan höll fast vid
sina läror, så skulle legaten bannlysa
och landsförvisa honom och alla hans
vänner. "Och", fortfor påven, "på
det denna smitta så mycket lättare må
kunna utrotas, bör ni bannlysa alla
biskopar, präster, andliga ordnar,
läroverk, kommuner, grevar, hertigar och
herrar, kejsar Maximilian ensam
undantagen, vilka icke hjälpa till att
gripa samt under säker bevakning sända
till eder nämnde Luter och hans
anhängare." Vidare hotade påven med
förskräckliga straff alla dem, som
mottogo Luter i sina hus eller på annat
sätt hjälpte honom. — Huru skulle
Luter kunna komma undan så många och
mäktiga fiender?
Samtidigt skrev påven ett mycket
smickrande brev till den gode
kurfursten av Sachsen och sökte därigenom
vinna honom på sin sida, så att han
icke skulle beskydda den stackars
förföljde munken. Kurfursten lät sig dock
icke vinnas för påven, utan gav i
stället Luter rekommendationer till många
framstående män i Augsburg och
uppdrog åt dem att bistå och beskydda
honom. Dessutom gav han honom
något pengar till hans resa.
Luters vänner vor . likväl
fortfarande mycket ängsliga och bådo Luter att
han icke skulle resa. De*fruktade för
att hans fiender skulle ligga i försåt
och söka mörda honom även under
resan. Den ädle Staupitz var utom sig
av bedrövelse, ty han tyckte sig vara
orsak till Luters faror- och .sina vänners
oro, därigenom att det var han, som
utverkade att Luter kom till
Wittenberg och att han där blev predikant,
lian skrev till Luter och bjöd honom
komma till sig, "och sedan du kommit
till mig", sade han, "skola vi här
undangömda leva och dö tillsammans".
Även en adelsman varnade Luter för
resan till Augsburg och lät honom veta,
att några mäktiga herrar hade
sam-mansvurit sig emot honom, för att gri-
pa honom och sedan antingen strypa
eller dränka honom. Men ingen
fruktan kunde avhålla Luter från vad han
ansåg vara sin plikt, utan han reste
till Augsburg.
Då han under resan ankom till
Weimar, varest kurfursten då bodde på ett
honom tillhörigt slott, blev han av
denne inbjuden att predika i
slottskapellet,
Därifrån fortsatte han resan till
Nürnberg. Så långt hade allt gått
lyckligt. Men han var så fattig vid
denna tid, att han icke kunde köpa
sig nya kläder, och emedan de han
hade voro mycket slitna, nödgades han
här av en vän låna sig en munkkåpa,
Han fortsatte resan vidare till
Augsburg, men av ansträngning och
försakelser blev han så sjuk, att han trodde
sig skola dö. Han uppnådde dock
slutligen staden på en forvagn, ty han var
för svag att gå till fots. I Augsburg
blev han gästvänligt mottagen vid
därvarande Augustinerkloster och blev
där snart återställd till hälsan.
Tolfte Kapitlet.
En listig romersk katolik .vid namn
Serra Longa, som var i sällskap med
Cajetan, besökte Luter i hopp om att
kunna förmå honom till återkallelse;
det vill säga att han själv skulle
förneka sanningen av, vad han med så
stor djärvhet hade lärt emot
avlats-krämeriet. Serra Longa, som visste
att folket i Augsburg hade stort
förtroende till Luter och att bela
Tyskland läste han teser med bifall,
insåg att hans sak skulle vara förlorad,
om han kunde förmå honom själv till
att vanhedra sig genom att förneka
sanningen.
"Varför besöker du icke kardinal
Cajetan?" sade den listige Serra Longa
till Luter med en låtsad vänlighet:
"Hela saken uppgöres genom endast
sex bokstäver, revoka — det är: jag
återkallar. — Du behöver icke hysa
någon fruktan, utan endast kom".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
