Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41 - 14 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
vad Herren hade bjudit dem. Ty så
säger Herren: "Det är bättre att du intet
lovar än att du sedan du avgivit löftet
icke håller det". Och vi finna av den
berättelse, som följer i 2 Moseb., huru
litet eller intet de höllo sitt till
Herren avgivna löfte.
Men om icke israeliterna kände sig
själva, så kände Herren, deras Gud,
dem dess grundligare. Och om nå§on
frågar: Varför gav han dem då lagens
bud och stadgar, så gives svaret i Guds
eget ord: ’ ’Vartill då lagen ? För
överträdelsens skull blev den tillagd". Och
angående stadgarna så få vi veta, att
de voro pålagor intill tiden för en
bättre ordning.
Ack, huru väl Israels Gud visste, att
icke detta folk skulle kunna komma
honom till mötes oeh förena sig med
honom. Skulle någon förening komma
ifråga mellan honom och dem, så
kunde det endast ske genom
försoningsblodet, på vilket altaret nedanför Sinai
bergs fot vittnade. Det är tre
särskilda föremål, som omnämnes i det 24
kapitlet, som vi böra lägga märke till,
emedan det i förebild på ett härligt sätt
framställer den enda väg, på vilken
syndaren kan nå upp till Herren.
Dessa tre särskilda föremål äro Israels
läger nedanför berget, i höjden safiren
under Guds fötter och vid bergets fot
altaret, varomkring försoningsblodet
flöt.
Profeten Esaias frågar: " Vem kan
bo när en evig brand?" Och denna
fråga hava vi all anledning göra oss.
Sinai åskor och ljungeldar svara: "Vik
bort, du arma skuldbelastade syndare!’’
Oeh safiren under Herrens fötter
betecknar en helighet, renhet och klarhet,
som syndaren aldrig kan nå genom
lagens förbud. Men lovad vare all
barmhärtighetens Fader! "Vi, som fordom
voro fjärran, hava kommit nära genom
Kristi blod’7. Endast den, som är ren,
kan bestå inför Gud. Och — "Jesu
Kristi, Guds Sons, blod renar oss av alla
synder". _
ress i
"Nu tackar Gud allt folk."
Under krigsåren i det första franska
kejsardömets tid både i London samlat sig en
liten skara missonärer, tillhörande
Evangeliska Brödraförsamlingen.
Franstea pirater gjorde havet osäkert, och
blott under de engelska krigsskeppens
beskydd kunde missionärerna återvända till
sina olika stationer. Först efter lång
väntetid fingo de begiva sig till Gravensend, där
en del av flottan låg. Äntligen kommo de
in d Themsen, odh snart förde god vind dem
ut mot Kanalen. #
Flottan skulle segla till Syd-Afrika, blott
ett av skeppen, Britannia, skulle till S:t
Thomas och kunde därför icke längre än
till Madeira få åtnjuta flottans beskydd;
därifrån skulle Britannia segla längre mot
väster.
Icke utan bekymmer skildes fartyget från
de övriga. Var det än intet att frukta i
rum sjö, så hade man hört nog om de
oför-vägna franska sjörövare, som svärmade i
farvattnet kring Antillerna.
Ombord på Britannia voro två av
missionärerna med hustrur. Genom sitt
naturliga, ödmjuka väsen hade de vunnit
kaptenens ynnest, ooh han underhöll sig ock
ofta med dem. När samtalet föll på andliga
ting, talade han ibland om, huru gärna han
skulle vilja äga deras tro, men att hans liv
var så fyllt av arbete, att han ej hade tid
för kristendomen.
Resan tycktes gå bra. Azorerna lågo
långt bakom dem, Bermudaöarna på deras
högra sida.
En morgon ganska tidigt märkte kaptenen
en seglare vid horisonten. Även
styrmannen tog sin kikare, ooh manskapets
uppmärksamhet fängslades snart av de båda
männen på kommandobryggan. De stodo
som huggna i sten och riktade kikarne mot
en och samma punkt.
"John", sade kaptenen till sin styrman,
"Det är ett stolt fartyg. .. Men jag ser
ingen flagga?"
"Herr kapten..." Men styrmannens röst
sjönk bort i en viskning: "De hissa den
blodröda flaggan! Det är sjörövarefartyget
’Den röde Jakobinen’. Britannia är
förlorad’ — de ha sett oss och sätta alla segel
till. Vinden är gynnsam för honom — han
är här om några timmar."
iSnart lästes ängslan och bekymmer på
varje ansikte, men .manskapet lydde blint
kaptenens korta kommandoord.
Britannia sökte styra mot söder, men
knappt hade piraten märkt detta, förr än
också han styrde ditåt. På motstånd var
icke att tänka, fastän alla försvarsmedel
hlivit framförda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
