Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41 - 14 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
Kaptenen kallade upp hela manskapet,
omkring 13 personer, och talade till dem.
"Där sen I Den röde Jakobinen. Här är
Edert skepp. På dess räddning bero vi
alla ooh våra liv. Jag upprepar Nelsons
ord för Eder: England väntar, att varje
man gör sin plikt! Ooh nu — i Guds
namn!"
Missionärernas >hytt var förvandlad till ett
verkligt bönehus. De fyra lågo på knän ooh
bådo — för livet. För eget och för de
femtons, som skulle strida för dem ooh sitt
land. Uppfyllda av stor frid lovade de
varandra att dcke upphöra att bedja, vilken
vändning än <saken tog.
Under tiden hade sjörövaren kommit
närmare, kretsande ikring Britannia som en
rovfågel kring sitt byte, väntande att som
den slå ned och erövra. Britannia å sin
sida uppbjöd alla sina krafter för att
undslippa mot syd. På sjörövarens
uppfordringar gav den intet svar.
Då öppnade det fientliga skeppet
plötsligt alla sina skottgluggar, och under den
talrika besättningens rop och hånskratt gav
det Britannie ett glatt lag.
Nere i hytten lågo de bedjande knäböjda
ooh bådo mer ooh mer enträget. På
däcket väntade man med ångest ooh rädsla den
nästa laddningen från piraten, som höll på
att vända. Den kom med ett väldigt brak
men anställde ingen ödeläggelse.
Sjörövarne, nu säkra på sitt byte, höllo
änterhakarne i beredskap. Britannias öde
skulle avgöras inom några minuter.
Då blev skeppet med ens som gripet
även virvelvind. Stormen ven och fyllde
Britannias få oskadade segel. Sjörövaren gav
skott på skott för att skjuta skeppet i sänk.
Kanonernas tordön dånade, krutröken
insvepte skeppet så, att man ej kunde
urskilja de närmaste avstånden. Alla trodde,
att det engelska fartyget var i piratens
våld, och dock var fienden ännu ej ombord.
Britannia hade .kommit i en märkvärdig
rörelse. Den tyoktes snurra runt, det var
som om manskapet ioke längre var herre
över skeppet, som om det var i de brusande
■böljornas våld. Elementen hade kommit
dem till hjälp i kampen — skeppet blev
formligen drivet imot söder.
I samma stund, man märkte detta, hördes
på avstånd kanondunder. Man kan tänka
sig manskapets förvåning, då piraten sågs
segla bort ifrån dem för fulla segel.
Blodsflaggan hade de tagit ned ooh styrde mot
väster.
Varför hade de uppgivit förföljelsen?
Kaptenen lämnade kommandot åt sin
styrman ooh skyndade in i missionärernas
hytt Det varade icke länge förrän den av
glädjetårar avbrutna sången "Nu taokar Gud
allt folk" med psalmens ord ljöd upp till
manskapet.
Kaptenen samlade besättningen på
akterdäck till tacksägelsemöte och mer än en
väderbiten sjöbuss bad som ett barn för sin
egen själs skull.
För missionärerna var deras underbara,
oförklarliga räddning ett nytt bevis på, att
Herren icke övergiver dem, som ha
överlämnat sig åt honom. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
