Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44 - 4 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
Marken var gul av gräshoppor, lik
trädgårdarna hemma i Sverige, då de på
senhösten äro täckta av gula löv. I
söndags reste dessa objudna gäster sin kos;
det är litet för kallt för dem här.
Luften var full av gräshoppor som i vild
fart susade över oss under doft dån. Må
de aldrig komma åter! För ingenting
fruktar lantmannen så mycket som för
dessa skadedjur. Lycka att de ej styra
kosan norrut, då kunde Ni få göra
bekantskap med dem en varm sommar, ty
dessa små zeppelinare äga en
utomordentlig flygförmåga. Ja, underbar är
Gud uti naturen. Ännu underbarare är
han i ledningen av sitt rike här på
jorden, men underbarast skall han te sig
för sina vänner en gång, då vi få skåda
honom ansikte mot ansikte och kunna
fatta djupet av hans stora kärlek till
oss. Herren lede oss dit!
Regina Gernsei.
Reformatorn.
Ports.
Äntligen öppnades dörrarna och
Luter trädde inför riksförsamlingen. Och
o, vilken lysande församling! Den
mäktige kejsaren, ärkehertig
Ferdinand, sex kurfurstar, tjugofyra
hertigar, åtta markgrevar, trettio
ärkebiskopar, biskopar och prelater, påvens
nuntier och många andra. Det är icke
att undra på, om Luter kände sig för
ett ögonblick bländad och förbryllad,
då han stod inför en så lysande
domstol och alla ögon voro riktade på
honom.
Några av furstarna, som märkte
bergsmanssonens rörelse vid åsynen
av den furstliga församlingen, gingo
vänligt emot honom och sökte
uppmuntra honom. En sade därvid: "Räds
icke för dem, som endast dräpa
kroppen, och hava dock icke makt att
dräpa själen" (Matt. 10: 8).
En annan tillade: ’ ’Och när I värden
framdragne för furstar och konungar
för min skull, så våren icke bekymrade
huru eller vad I skolen tala, förty det
är icke I som talen, utan det är eder
Faders ande, som talar i eder" (Matt.
10: 19, 20).
Efter ett ögonblicks högtidlig
stillhet uppstod ärkebiskopens i Trier
kansler och sade med hög och tydlig röst:
"Martin Luter! Hans heliga och
oövervinnerliga kejserliga majestät
har kallat dig inför sin tron, för att
fordra svar av dig på följande frågor:
för det första, erkänner du dig hava
skrivit dessa böcker?" (därvid pekade
han på några böcker, som lågo på ett
mitt i salen framför Luter stående
bord); "för det andra: är du villig att
återkalla dessa böckers innehåll, eller
framhärdar du uti att driva sådana
läror?"
Luter svarade, först på latin och
sedan på tyska:
’ ’Stormäktigste kejsare! Nådigste
furstar och herrar! Vad den första
frågan beträffar, så måste jag
erkänna dessa böcker som mina, och vill icke
förneka dem. Men vad den andra
frågan angår, så är det ej lätt att
obetänkt svara, ty hon berör ämnen av
den allra största vikt, nämligen
sådana som höra till tron och saligheten.
Jag beder för den skull eders
kejserliga majestät allra underdånigst om
betänketid, på det jag må kunna
svara, utan att förnärma Guds ord."
På grund av att Luter talade i en
vördnadsfull och något lågmäld ton,
trodde många, att han var tveksam, ja,
till och med modfälld, och påvens
vänner började hoppas att vinna seger.
Carl hade hela tiden haft sina ögon
fästade på Luther men vände sig nu till
en av sina hovmän och sade i en
föraktlig ton: "Denne munk skall
sannerligen icke göra mig till kättare".
Luter fick sig beviljad en dag för
att betänka sig på svaret på den
andra frågan, med villkor att han likväl
skulle svara muntligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
