Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44 - 4 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
Sedan steg den kejserliga härolden
fram och återförde Luter till hans
här-berge. Luters fiender jublade över att
han, som de trodde, började frukta.
"Han har", sade de, " begärt
betänketid, han skall återkalla." Men
reformatorn skrfev samma afton till den
kejserlige kanslern: "Jag skall, såvida
Kristus är mig nådig, icke återkalla en
bokstav".
Morgonen kom den andra dagen,
denna för Luter avgörande och
viktiga dag. Tapper och modig, som han
var, bävade han dock, naturen
förskräcktes och ville draga sig undan, ty
han kände den överhängande faran.
Han föll då ned på sina knän och bad
sin himmelske Fader om tröst ocli kraft,
och såsom jag förmodar att ni gärna
vill höra huru han då bad, skall jag
här meddela hans bön, vilken lyder
sålunda :
"Allsmäktige, evige Gud! Huru
förskräcklig är icke världen! Huru
öppnar hon icke sitt gap, för att uppsluka
mig, och huru svag är icke min
förtröstan till Dig! Huru svagt är icke
köttet och huru mäktig är icke satan!
Om jag skall vända mina ögon till det,
som är mäktigt i världen, så är det
ute med mig, och min dom är fälld.
Ack Gud! Ack Gud, Du min Gud! Statt
mig bi emot all världens vishet och
makt; gör det, Du måste göra det, Du
allena! Det är ju icke min utan Din
sak. Jag har ju för mig själv intet
bär att skaffa och intet att göra med
denna världens store herrar; även jag
ville gärna hava lugna och goda dagar.
Men din är saken, Herre — och den
är rättvis och evig; bistå mig, Du
trogne, evige Fader! Jag förlitar mig icke
på någon människa. Det är förgäves!
Allt, som är av kött, sjunker. Ack Gud,
aek Gud! hör Du icke? Min Gud! Är
Du död? Nej, Du kan icke dö, Du
fördöljer Dig blott, Du haver mig därtill
utvalt, såsom jag förvisso vet; välan
då, Gud! Stå mig bi i Din Sons, Jesu
Kristi namn, som är mitt beskydd, min
sköld och min borg!"
Efter en stunds inre strid, fortsatte
han: "Herre, var dröjer du?... O,
min Gud, var är du? Kom, kom, jag
är redo att, tålig som ett lamm,
uppoffra mitt liv för din sanning! Ty
saken är din och den är rättvis! Jag
släpper dig icke, varken nu eller i
evighet. Och vore världen full av
djävlar och måste min kropp, vilken likväl
är ditt verk, bita i stoftet, rådbråkas,
sönderstyckas och uppbrännas, så är
min själ dock din; för detta är mig
ditt ord en borgen. Min själ tillhör
dig ocli bliver ock i evighet hos dig.
Amen, o Gud, stå mig bi. Amen!"
Efter denna bön fick han frid i sin
själ. Och då timmen nalkades för hans
andra inställelse inför riksdagen, gick
han fram till ett bord, varpå bibeln
låg uppslagen. Han lade under djup
rörelse den vänstra handen på honom,
upplyfte den högra mot himmelen och
svor högtidligt inför Gud, att bliva
evangelium trogen samt att öppet
bekänna sin tro, 0111 han ock måste
besegla denna bekännelse med sitt blod.
Klockan fyra inställde sig härolden
och förde Luter till rikssalen. Under
två timmar måste han vänta på
gården, mitt ibland en ofantlig folkmassa,
vilken böljade hit och dit likt ett
upprört hav och från alla sidor trängde
in på honom. Men hans blick var dock
fridfull och hans ansikte lugnt; den
Evige hade utrustat honom med kraft.
Redan började mörkret inbryta, ljusen
tändes i rikssalen och skenet trängde
genom de gamla fönstren ned på
gården. Allt antog ett högtidligt
utseende. Slutligen infördes reformatorn.
Denna gång var hans hållning ledig,
lugn och säker och han röjde ej den
minsta förlägenhet. Han talade med
bestämdhet men ödmjukt oeh
vördnadsfullt. Han bad furstarne och vem
som det kunde, att överbevisa honom
med skriften, om ban i något for vilse.
Och han lovade, att om någon kunde
med bibeln överbevisa honom, så
skulle han villigt återkalla sina
villfarelser ocli vara den första att kasta sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
