Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47 - 25 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
fullbordad försoning. Där möter oss å
ena sidan kopparaltaret, Guds tron
stadfäst i rättfärdighet och dom, och å andra
sidan arken, vars lock utgjordes av
nådastolen, där Gud möter syndaren med
nådens och välsignelsens fridgivande
vittnesbörd på sina läppar. Det är av
nöden, att vi här stanna och besinna, att
ingåendet till Gud förmedlades genom
prästtjänst och särskilt genom
översteprästens tjänst inför Gud. Han var
tillsatt att frambära gåvor och offer
enligt lagen. Det är, efter de föreskrifter
som Herren givit därom.
Människan själv hade ingen
frimodighet att framgå till arken inför den
heliges ansikte, ty vägen till helgedomen
var ännu icke öppnad. Ebr. 9: 8. Nej,
att ingå i helgedomen därtill saknade
syndaren både rätt och förmåga, men
Gud hade både makt och vilja att utgå
till människan utanför det allra
heligaste för att genom sin egen gärning
skaffa människan rätt och värdighet att
ingå till Gud. Guds rättfärdighet och
dom kunde icke tillåta syndaren att ingå
och vistas i det allra heligaste, men
kärleken och den eviga barmhärtigheten
mötte syndaren i försoningsoffret och
öppnade väg genom detta in i det allra
heligaste. Denna sak förebildas på ett
härligt sätt i det nådens ämbete, som
förebildligt framställes i den gamla
gudstjänstordningens stadgar och
redskap.
Inför detta böra vi stanna och bedja
Gud om hans helige Andes upplysning
och vägledning, så att vi kunna se, huru
dessa avbilder av det himmelska tydligt
visas på Guds väg, ifråga om
människans frälsning.
Vi hava förut påpekat, att människan
såsom en fallen syndare icke har makt
eller rätt att ingå till Gud, men att Gud
kunde och ville gå ut till syndarens
möte. "Så älskade Gud världen, att
han utgav sin ende Son, på det att var
och en, som tror på honom, icke skall
förgås utan hava evigt liv." Guds Son
aktade icke för rov att vara jämlik Gud
utan utblottade sig själv. I honom har
Gud i oändlig fullkomlig kärlek
nedstigit till människan, syndaren, och i
honom kan syndaren i fullkomlig
rättfärdighet uppstiga till Gud. Om denna
sak vilja vi ytterligare tala i vår nästa
betraktelse.
Den gamla länstolen.
Följande händelse hörde jag nyligen
berättas av en svensk-amerikan, vilken
i många år vistats i det fjärran västern
och där haft anställning på skilda
platser — bland andra även i Kalifornien,
där tilldragelsen timat.
En mycket girig "procentare",
vilken nekade sig och sin sjuka hustru
det allra nödvändigaste, köpte dock en
gång en gammal stoppad länstol för 50
cents och ställde den i rummet, där
hans hustru låg. När hon frågade,
varför lian_ gjorde så, och fick till svar,
att det var därför, att hon skulle ha
något bekvämt att sitta- i, då hon
ibland orkade vara uppe, så blev hon
så glad, att han någon gång tänkte på
att bereda henne en liten
vederkvickelse i hennes lidande. Det var så ovant,
att han så gjorde. Men i själva verket
var det av andra bevekelsegrunder,
han köpte stolen ifråga, vilket vi få
se längre fram.
Alltnog, efter sin hustrus död
flyttade han ned stolen på sitt lilla kontor
och satt i den både dag och natt. Ty
han unnade sig ej en bädd att vila i —
ej heller att elda i kaminen, varför han
tyckte det var varmast och bäst i den
gamla länstolen.
Här se vi, hur långt girigheten kan
driva en människa.
Guds Ande säger genom aposteln
Paulus: "Girighet är en rot till allt
ont!" Och Jesus själv: "Tagen eder
till vara för girighet, ty en människas
liv beror icke därav, att hon många
ägodelar haver".
Omsider blev även denne man kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
