Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49 - 9 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
och skaffa mat åt de många ’hungriga
munnarna. Genom Guds välsignelse och
snälla människors .mellankomst då och
då hade det emellertid gått dag för dag,
ty mor Klara var en bedjande,
gudfruktig kvinna, vars ögon litade till Herren,
för vilken intet är-omöjligt. Träget
utsådde hon ock Guds ords levande säde
i sina barns hjärtan. Och det hade hos
Sven-Magnus burit frukt i en sann
skuldkänsla men ock i en sann kännedom
om Gud och den ban sänt till vår
frälsning och förlossning, Jesus Kristus.
Genom att springa ärenden och hjälpa
till, var något tillfälle yppade sig och
hans krafter räckte till, hade
Sven-Magnus förtjänat mången god slant åt
mor. Men nu var han tolv år och hade
slutat skolan, och mor ansåg det vara
på tiden att han fick lära sig något yrke,
varför han sattes i lära hos en
skomakare. Här fick ban icke alltid så roliga
dagar, ty mästaren var en mycket tvär
och butter man, och de övriga
arbetarna sökte på alla sätt locka Sven-Magnus
till det som var orätt.
Han blev emellertid snart omtyckt, ty
han var alltid flink och påpasslig och
hade lätt att sätta sig in i arbetet. Och
/ då ban skulle springa ärenden, var det
rent av som om ban haift vingar under
fötterna, så kvickt gick det.
Men omsider kommo lians kamrater
underfund med, att ban om söndagarna
följde mor till kyrkan och på
eftermiddagen gick till sin kära. söndagsskola.
Nu bröt én riktig storm av ovilja lös
över honom. Kamraterna sökte med
maktspråk få honom att svärja, röka
och supa brännvin, och då detta ej
lyckades överöste de honom med hån och
okvädningsord. Oe’h hans husbonde
förklarade, att han snart nog skulle taga
läsarefasonerna ur honom. Då lördagen
kom, befallde han Sven-Magnus att
dagen därpå komma till verkstaden och
arbeta i stället ’för att gå i kyrkan.
"Mitt samvete och Guds ord
förbjuder mig att lyda mäster härvidlag’ljöd
svaret ödmjukt men bestämt.
På måndagen rasade husbonden oeh
svor alldeles förfärligt. Sven-Magnus
hade två saker att välja på, när nästa
lördagskväll kom, förklarade han.
Antingen måste han lova att komma till
verkstaden och arbeta på söndagen eller
ock gå sin väg och komma sin fattiga
mor till en börda.
Stackars Sven-Magnus! Det blev en
tung vecka för honom. Mäster sade just
inte många ord, men det var, som hade
det legat åska i luften jämnt och
ständigt, och Sven-Magnus gick i ständig
fruktan,- att molnen sknlle urladda sig
över lians huvud. Frestaren viskade ock
i hans inre: "Nog kan du ge efter för
den här gången. Du ska få se, att bara
"mäster" ser, ban får sin vilja fram, så
behöver du inte arbeta någon mer
söndag." Men en annan stämma gjorde sig
ock hörbar: "Tänk uppå sabbatsdagen,
att du helgar honom!" Och den
segrade. Men nog kändes det svårt för
Sven-Magnus att mista sin plats och
undandraga mor den lilla hjälp, hon så väl
behövde. Dock — Herren förmådde ju
hjälpa, och innerligt ropade han till
honom. Och — han hörde.
Herr Lunde, en troende, gudfruktig
man, som hade en större skoaffär vid
Nya torget, hade av en händelse fått
höra om Sven-Magnus svårigheter. Han
fick fatt i honom, då ban gick förbi på
gatan en dag, och erbjöd honom att börja
arbeta i hans verkstad och aiffär nästa
måndag, om han ville.
Om han ville? Det var en fråga det.
Han blev så glad, att han knappast kom
sig för att tacka. Och den som ej blev
mindre glatt överraskad var mor, då hon
fick höra det, och gemensamt prisade de
Herren för hans trofasta hjälp och
omvårdnad.
Men den som inte blev lika glad, det
var "mäster", då Sven-Magnus på lör-’
dagskvällen tackade honom för den
gångna tiden och berättade, att han fått
en ny plats. Nu ville hans gamla
husbonde på inga. villkor släppa honom.
(Pors. å sid. 390.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
