Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49 - 9 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
Lut ers jordiska kvarlevor vila i
Wittenberg, den stad, inom vilken lian
föret tände reformationens fackla. En
bronsstod utmärker platsen där denne
helige mans stoft nedlades, och på
kyrkodörren hänger ännu de nittiofem
teserna, genom vilka han blottade
påve-dömets villfarelser, utmanande mot sig
dess kämpar och ådrog sig Roms vrede.
Något monument är dock icke
behövligt för att förvara Luters minne bland
protestanterna. Ty Bibeln, som han
älskade, predikade, översatte och gav
åt folket, är hans ädlaste minnesvård.
Vilka känslor bör läsandet av Martin
Luters leverne hos oss uppväcka? —
Tacksamhet till Gud, som så nådigt
tänkte på det under vidskepelsens ok
fördärvade folket och gav det en
befriare; förökad kärlek till Guds ord;
ty då friheten att få läsa detta ordet
och hava det i våra hem har blivit åt
oss förvärvad genom så många sorger,
lidanden och heliga martyrers blod, så
böra vi akta och värdera det samt
allvarligt söka efter de rika välsignelser
det har att skänka oss. Måtte det få
bliva och vara våra fötters lykta och
ett ljus på alla våra vägar!
Vidare bör läsningen av Luters
leverne hos oss uppväcka deltagande för
de folk, som ännu sitta i påviskt
mörker. Ännu finnas stora delar av länder
inom Europas gränser, som sucka under
deii påviska vidskepelsens ok. Dessa
länders folk fortfara ännu att bedja
till jungfru Maria och helgonen, de
böja ännu sina knän för döda
bilder, frukta för skärselden och
förtrösta på sina egna gärningar i
stället för på Kristus, samt böja sig
villigt under påvens makt. O! låtom oss
bedja, att Herren måtte sända dem
många sådana män som Luter, på det
att Guds ord måtte komma även till
dem och även de få fröjdas i evangelii
ljus. Men icke heller vi böra vara
sysslolösa. Om vi också icke äro kallade, att
såsom Luter, bekänna vår tro inför
konungar och furstar, att trotsa
tortyren ocli döden, samt uppoffra vårt liv
på bålet för evangelii skull, så böra vi
dock vara dess ståndaktiga försvarare.
Vi få ej frukta människors hån och
begabberi; vi måste låta vår
gudsfruktan framlysa i vårt liv och bemöda oss
om att vinna andra för Gud, genom
mildhet, ödmjukhet och barmhärtighet.
Vi böra även försöka sprida Guds ord.
Bibelsällskapet har redan utdelat flera
millioner exemplar av de heliga
skrifterna, på mer än etthundrafemtio olika
språk. Kunna vi icke bistå något i
detta välsignelserika verk? O, vilken
glädje det skulle bliva, att hava varit
medel till att föra en syndare till
Frälsaren ! Vilken outsäglig glädje att inför
den Allsmäktigès tron få möta en salig
själ, som kunde välkomna oss och säga:
’ ’Du var den förste, som satte Guds ord
i mina händer; du var den förste som
ledde mig till Jesu fötter —■ och nu
skola vi tillsammans fröjdas i Guds
åsyn ifrån evighet till evighet!"
CSS3
En jul i vildmarken.
»
Äntligen —–Land — land — land —
Det gick som ett sakta brus genom skaran
på däck: "Land — land — äntligen..."
Hundratals ögon, några hoppfullt glada,
andra sorgsna, förfärade, skymda av tårar,
blickade mot den blekblå strimman i
fjärran, lik hungriga barn mot det dukade
bordet. Där ser man det äntligen, det nya
landet, som väcker så många hägrande
drömmar om en ljus framtid, — men ock
sviker ofta nog lik en trolös kvinna — det
låg därborta — mystiskt, hemlighetsfullt,
okänt, slutande i sin vida famn millioners
lycka och olycka ...
En äldre, vithårig man, böjd mer av
arbete och släp än av år, och med något
obotligt sörjande i ögonen, stod nära relingen
bredvid sin gumma, en duktig, korpulent
kvinna med bestämda ansiktslinjer och
skarpa ögon. Två flickor, den äldre, en vacker
ungmö med mors bestämda anletsdrag och
fars vemodiga ögon — och slät guldring på
vänstra handen, stodo nära "intill, och en
bit ifrån dem två unga män. Den äldre,
en tjugofem års man, den unga flickans
trolovade, hade detta äkta manliga över sig
som kan mana en var att tänka: "På dig
skulle jag kunna lita, hur det nu är
beställt med andra".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
