Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49 - 9 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 3-25
Han hade inte menat, något, med allt,
han sagt, påstod han, oeh det där om
söndagsarbetet hade ba.ra varit
skrämskott och skämt, Men Sven-Magnus var
alltför lycklig över att få en
gudfruktig husbonde för att lyssna till mästers
alla vackra förespeglingar.
Herr Lunde och den fattige gossen
blevo snart goda vänner, och några år
senare finna, vi Sven-Magnus som
lärare i en klass i den söndagsskola, herr
Lunde förestår.
Sven-Magnus växte upp till en
gudfruktig, präktig man, som nu under
flera tiotal år varit en välbärgad, aktad
skomakaremästare i en av vårt lands
större städer och som tagit trofast vård
oin sin mor o«h hjälpt sina yngre syskon
till goda platser.
cssa
Reformatorn.
Forts.
’ ’Jag kan icke nog beundra denne
mans glada lynne och sinneslugn, hans
trostillförsikt oeh hoppfullhet, mitt
under dessa hotande och storm uppfyllda
tider. Detta sinneslugn och denna
hängivenhet behåller han genom att flitigt,
studera Guds ord, och leva i nära
gemenskap med Herren. Ingen dag
förflyter, utan att han ägnar minst tre av
dagens bästa timmar åt förtro! igt
böne-umgänge med Gud."
I sitt senare liv angreps Luter åter
av en svår sjukdom så häftigt, att han
trodde sig skola dö. En afton fick
han anfall av svimning. En hans vän
sprang då förskräckt efter kallt vatten
och övergöt honom därmed. Luter låg
då sanslös och hade utseende av att vara
död, men några ögonblick därefter
hördes han åter i en brinnande bön säga:
’ ’O, Herre, om detta är min sista stund,
så ske din vilje! Förbarma dig över
mig, o " Herre! Jag hade gärna velat
offra mitt blod för ditt ords skull, men
— jag var kanske icke värdig en sådan
heder. Ske din vilje! Måtte blott ditt
namn varda förhärligat vare sig genom
mitt liv eller genom min död!"
Under många tårar och djupa suckar
bekände reformatorn, att han stundom
varit, alltför våldsam både i tal och i
skrift, men hans samvete anklagade
honom icke för att hava gjort något i
onda avsikter, icke ens emot sina
fiender.
Luter frågade sedan efter sin son:
"Var är min lille älskade Johan?"
Det leende barnet framfördes då till
sin sjuke fader, vilken lade sina händer
på dess huvud och anbefallde "sin käre
son och sin hustru, sin dyra Käthe" i
den trofaste och nådige Gudens
omvårdnad. Ilan sade därefter till sin
hustru: "Jag efterlämnar ioke några
jordiska ägodelar åt dig, men Gud,
som är de faderlösas fader och änkors
beskärm, skall försörja och uppehålla
dig. Jag tackar dig, Herre Gud, att
du i din försyn har gjort mig fattig
i denna världen. Jag har varken hus
eller jord eller någon annan egendom
att skiljas ifrån. Du har välsignat mig
med hustru och barn, och dessa lämnar
jag nu åt dig tillbaka. O, försörj dem,
undervisa dem och uppehåll dem!"
Till sin hustru sade han: "Min dyra
Käthe, om det är Guds vilja, att nu
taga mig bort, så beder jag dig, att
du böjer dig under hans hand; du är
min verkliga hustru, detta skall du
aldrig betvivla, och låt Guds ord
beständigt vara din ledning och tröst."
I detta sorgliga och prövande
ögonblick visade sig Katarina värdig att
vara den store reformatorns maka.
Oaktat hennes hjärta var nästan förkrossat,
behöll hon likväl sitt lugn till det yttre
och bad sin man, att icke vara orolig
för hennes skull.
Det behagade dock Herren att ännu
förläna sin trogne tjänare några
levnadsdagar på jorden. Helt återställd
till hälsan blev han visserligen icke,
men han dog likväl icke förr än 1547,
och hans minne lever ännu i tacksam
hågkomst ibland alla dem, som älska
reformationens grundsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
